Marknaden för live service-spel är idag mer skoningslös än någonsin tidigare. Att slå sig in bland de etablerade jättarna kräver antingen en helt unik spelidé eller ett extremt välpolerat innehåll som fängslar spelarna från första sekunden.
Det är i detta utmanande klimat som Wargaming lanserar sin senaste titel. I denna omfattande World of Tanks Heat recension ska vi titta närmare på om denna nya, mer actionorienterade tolkning av det klassiska konceptet har vad som krävs för att överleva, eller om det riskerar att dela öde med många andra kortlivade projekt i genren.
Wargaming är en utvecklare med lång erfarenhet av storskaliga onlinespel, men studion har också på senare år gjort sig känd för att testa nya koncept för att sedan snabbt lägga ner dem om framgångarna uteblir. Ett färskt exempel på detta är robottiteln Steel Hunters, som trots en unik grundidé övergavs relativt snabbt. Med detta i bakhuvudet är det svårt att inte känna en viss skepsis inför en ny lansering som i dagsläget lider av ett påtagligt begränsat innehåll.
Från taktiskt simulatorspel till snabb arena-action
För att förstå vad spelet faktiskt är måste man titta på hur det skiljer sig från sin ikoniska föregångare. Originaltiteln har alltid varit känd för sitt djupa, strategiska och stundtals väldigt långsamma upplägg. Där krävs det att spelaren har stenkoll på skottvinklar, terrängens utformning och exakt hur tjockt pansaret är på olika delar av motståndarens fordon. Det är ett upplägg som påminner om schack med larvfötter, där varje beslut kan bli det sista man gör i matchen.
I denna nya version har Wargaming valt att kasta mycket av detta tunga ballast överbord. Här bjuds det istället på en betydligt snabbare och mindre kravlös upplevelse. Tempot har skruvats upp med ungefär 30 procent, vilket fundamentalt förändrar hur striderna utspelar sig. Sammandrabbningarna är kaotiska, intensiva och fokuserar mer på snabba reflexer än på minutiös planering.
Om man ska göra en förenklad jämförelse med traditionella förstapersonsskjutare kan man säga att det traditionella spelet motsvarar det hyper-taktiska Counter-Strike, medan den nya varianten snarare drar åt Call of Duty-hållet. Det är en renodlad arena-shooter, fast med tunga, bepansrade fordon istället för fotsoldater.
Vem är målgruppen för det nya konceptet?
Det uppskruvade tempot till trots är det fortfarande stridsvagnar det handlar om. Men genom att plocka bort de simulatorliknande detaljerna uppstår ett intressant dilemma som vi måste belysa i vår World of Tanks Heat recension. Det är nämligen högst oklart vem det här spelet faktiskt är till för, då produkten tycks lida av en ganska påtaglig identitetskris.
Å ena sidan har vi veteranerna som har tillbringat hundratals timmar i originalspelet. Denna målgrupp uppskattar just djupet, realismen och de taktiska nyanserna. För dem framstår de nya mekanikerna sannolikt som en grov förenkling, där spelets själ har gått förlorad till förmån för ytlig action.
Å andra sidan har vi de helt nya spelarna som kanske föredrar moderna, snabba shooters som Arc Raiders eller Marathon. För denna publik kommer spelet, trots sina tempoökningar, fortfarande att upplevas som alldeles för trögt och tungrott. Att styra maskiner som väger tiotals ton innebär en innebörd fördröjning i rörelserna som inte går att tvätta bort helt och hållet. Resultatet blir en produkt som riskerar att hamna i ett ingenmansland – för snabbt för simulatorfansen och för långsamt för actionfantasterna.
Hero shooter-mekaniker möter stridsfordon
En av de mest genomgripande och kontroversiella förändringarna i spelet är introduktionen av så kallade ”Agenter”. Detta är en tydlig flirt med den populära hero shooter-genren, där spelaren väljer en specifik karaktär med unika, specialiserade förmågor. Dessa figurer är i sin tur direkt knutna till specifika klasser och fordon, vilket skapar ett mycket stelt system.
I traditionella rullande krigsspel är spelaren van vid att kunna välja fordonstyp utifrån situation och taktik – vare sig det handlar om tunga, medeltunga eller lätta stridsvagnar, pansarvärn eller artilleri. Det nya systemet låser dock fast dig i en designmässig kompromiss. Om du hittar en specifik vagn som du verkligen gillar att köra, tvingas du också använda den agent som hör till den vagnen. Omvänt gäller att om du uppskattar en specifik karaktärs unika förmåga, är du bunden till just det fordonet. Detta känns som en onödigt rigid begränsning som hämmar spelglädjen.
Här är en översikt över hur designvalen har förändrats jämfört med originalet:
| Funktion | Originalet (World of Tanks) | Den nya versionen (Heat) |
|---|---|---|
| Speltempo | Långsamt, taktiskt och strategiskt | Snabbt, intensivt och actionfokuserat |
| Fokusområde | Pansartjocklek, skottvinklar och terräng | Snabba reflexer och omedelbar action |
| Klassystem | Fria fordonskategorier (Tung, Lätt etc.) | Låsta Agenter med unika karaktärsförmågor |
| Progression | Långsiktigt forskningsträd för nya vagnar | Färdiga standardvagnar, uppgradering av delar |
Ett annat problem med agenterna är att de saknar substans. Genren har under de senaste åren översvämmats av titlar som tror att det räcker med att ge en karaktär ett unikt utseende och ett namn för att spelarna ska bry sig. Så är inte fallet här. Utan en ordentlig bakgrundshistoria, personlighet eller tydliga motivationer förblir dessa agenter helt anonyma och förglömliga figurer som inte väcker något som helst engagemang.
Det långsiktiga progressionssystemet från originalet, där man steg för steg forskade fram nya vagnar i djupa teknikträd, har också slopats. Istället får du tillgång till kraftfulla standardfordon direkt från start. Progressionen handlar istället om att levla upp dessa fordon för att gradvis låsa upp förbättrade komponenter. Det saknas en tydlig och motiverande riktning i detta system, vilket gör att upplevelsen snabbt kan kännas repetitiv.
Teknisk briljans möter tomt innehåll
Det finns dock aspekter av spelet som förtjänar genuint beröm. Rent tekniskt är produktionen nämligen mycket imponerande. Spelmotorn levererar en fantastiskt vacker visuell upplevelse med enastående ljuseffekter och en mycket tät atmosfär. Det märks tydligt att utvecklingsteamet besitter en enorm teknisk kompetens. Spelet är dessutom utmärkt optimerat och flyter på mycket bra, vilket är en kritisk faktor i en titel där tempot har skruvats upp så pass mycket.
Tyvärr räcker det inte med en vacker yta när det underliggande innehållet känns tunt. Eftersom detta är en free-to-play-titel kan man visserligen argumentera för att utvecklarna inte behöver leverera allt på dag ett, då det inte finns någon inköpskostnad för spelaren. Men det paket som erbjuds vid lanseringen är ändå i minsta laget för att kunna hålla kvar en publik över tid.
Vid lanseringen har spelarna tillgång till följande innehåll:
- Åtta agenter med relativt anonyma personligheter.
- Femton strikt utformade stridsvagnar.
- Fyra traditionella och mycket försiktiga spellägen.
- Åtta kartor som snabbt känns ganska likartade.
Detta är helt enkelt inte tillräckligt mycket material för att skapa ett långsiktigt engagemang. Risken är överhängande att majoriteten av spelarna laddar ner spelet, testar det i några timmar, inser att de har sett allt som finns att erbjuda, och sedan går vidare till andra titlar.
Samtidigt blir det snabbt uppenbart var utvecklarna har lagt sitt primära fokus. Redan från första stund möts man av ett omfattande Battle Pass-system, premiumvalutor och en butik fylld med kosmetiska föremål. Att ge dessa intäktsgenererande system så mycket utrymme när det faktiska spelbara innehållet är så pass begränsat lämnar en något fadd eftersmak.
Slutsats: Ett godkänt men förglömligt experiment
Sammanfattningsvis landar denna World of Tanks Heat recension i slutsatsen att spelet i dagsläget mest är en axelryckning. Det är en fullt godkänd produkt som fungerar väl på ett tekniskt plan, men det lyckas aldrig bygga upp en egen, stark identitet. Förändringarna som gjorts jämfört med originalreceptet framstår i slutändan snarare som försämringar än som faktiska uppgraderingar.
Denna nya skapelse känns mest som en kompromiss som riskerar att göra både gamla och nya spelare besvikna. Men eftersom spelet är helt gratis att ladda ner och spela, finns det egentligen inga hinder för att ge det en chans och bilda sig en egen uppfattning om den snabbare stridsvagnsactionen.
