Forza Horizon-serien startade en gång i tiden som en mer lättsam, öppen sidoserie till de mer strikta och banfokuserade Forza Motorsport-spelen.
Under årens lopp, och över totalt fem tidigare installationer, har dock styrkeförhållandena skiftat ordentligt. Horizon har vuxit till att bli huvudattraktionen för racingentusiaster världen över. Spelare har under det senaste decenniet fått resa jorden runt – från den australiensiska vildmarken till Mexikos färgstarka stränder.
Det har dock funnits en specifik destination som seriens community har efterfrågat mer än någon annan under flera års tid. I och med lanseringen av Forza Horizon 6 har utvecklarna Playground Games äntligen hörsammat denna önskan. Denna gång förflyttas festivalen till Japan, och det är kombinationen av denna enorma, mångsidiga miljö och en mekanik i absolut världsklass som gör spelet svårt att lägga ifrån sig.
En levande och varierad spelvärld
I Forza Horizon 6 har den ikoniska Horizon-festivalen etablerat sig i Tokyo med omnejd. Det innebär att spelvärlden fylls av färgstark estetik, neonskyltar och en lokalbefolkning som delar en djup passion för bilkultur. Kartan känns både större och betydligt mer intressant än i någon av de tidigare delarna. Playground Games har länge försökt överträffa den hyllade kartan från Australien i Forza Horizon 3, och med den japanska miljön har de slutligen lyckats höja ribban.
Det öppna landskapet erbjuder en enorm variation av visuella och spelmässiga upplevelser. Spelare kan drifta genom den världsberömda Shibuya-korsningen i centrala Tokyo, dundra fram längs snötäckta vägar uppe i de japanska alperna, eller navigera genom täta bambuskogar och förbi landets ikoniska, blommande körsbärsträd.
Precis som i seriens tidigare titlar handlar det inte om en exakt geografisk kopia av verkligheten. Playground Games har tolkat Japan konstnärligt och komprimerat landets mest framträdande miljöer till ett sammanhängande, körbart område. Denna komprimering har gjorts med stor fingertoppskänsla, vilket innebär att varje gång man äntrar en ny region känns det som en filmisk händelse.
De massiva snövallarna i den norra delen av kartan skapar en närmast hotfull atmosfär där gatorna läggs i djupa skuggor. Samtidigt visar spelets öppningssekvens, där man utmanar ett japanskt snabbtåg (shinkansen), omedelbart att utvecklarna fortfarande förstår exakt vad som gör denna spelserie så minnesvärd. Det är utforskandet av den intrikata spelvärlden som framstår som spelets absolut starkaste inslag, till och med mer än själva tävlingsmomenten.
Flexibilitet i körkänsla och svårighetsgrad
En stor del av attraktionskraften ligger i den enorma flexibilitet som erbjuds när det kommer till svårighetsgrad och bilarnas fysikmodell. Forza Horizon 6 återintroducerar den omfattande lista av inställningar som seriens veteraner är vana vid. Att finjustera spelupplevelsen är helt upp till den enskilda användaren. Som standard lyckas fysikmodellen balansera perfekt på den tunna linjen mellan ren arkadracing och djup bilsimulering. För den som vill ha en mer nischad upplevelse går det dock att justera inställningarna för att luta kraftigt åt antingen det ena eller det andra hållet. Detta ger varje spelare chansen att upplevaa titeln på sina egna villkor.
Om du föredrar en körupplevelse som kräver maximal precision och som bestraffar misstag genom en mer realistisk skademodell, är detta fullt möjligt att aktivera. Om du i stället vill ha fler assistanser, såsom ett system som försiktigt hjälper till med inbromsningen inför kurvor, finns även det tillgängligt. Det finns till och med en funktion för automatisk körning (auto-drive). Med denna aktiverad navigerar fordonet på egen hand till den destination som markerats på kartan, eller kör till och med loppen åt dig. Detta tillåter föraren att fokusera på andra aspekter av spelet som skänker glädje.
Utöver detta återvänder den populära spola tillbaka-funktionen (rewind). Detta innebär att oavsett vilka inställningar du väljer har du alltid ett digitalt suddgummi till hands för att omedelbart korrigera ett misstag eller en missad kurva. Playground Games lägger ingen värdering i hur du väljer att spela; systemet är utformat för att tillmötesgå alla typer av spelare. Det soliga och välkomnande anslaget i Forza Horizon 6 gör det tydligt att det är spelarens festival, och definitionen av underhållning styrs helt av dig själv.
Bilutbud, tävlingsformer och säsongsvariationer
Varje enskild tävlingsform – från neonupplysta gatulopp och hala grusbanor till komplexa terrängexkursioner (cross-country) – fungerar utmärkt tack vare de solida grundläggande mekanikerna. Terrängloppen framstår som en personlig favorit i denna utgåva. Vid lanseringen erbjuder spelet runt 600 olika bilar, och ingen upplevs som den andra helt lik. För de spelare som eftersträvar en mer simulatorliknande upplevelse blir processen att bemästra ett specifikt favoritfordon nästan som att lära sig förmågorna för en specifik karaktär i tävlingsspel som Overwatch eller Marvel Rivals.
Detta blir särskilt påtagligt när man tar sina bilar online. I flerspelarläget kan andra mänskliga spelare erbjuda en betydligt större utmaning än de datorstyrda motståndarna. Dessutom öppnar onlineläget upp för användargenererat innehåll, där communityt kan skapa anpassade lopp med egna regler och mål som utvecklarna själva kanske inte ens hade tänkt på eller implementerat.
Dynamiska årstider påverkar körningen
Systemet med dynamiska årstider, som introducerades i Forza Horizon 4, gör också comeback. Detta kräver att spelaren tar hänsyn till skiftande vädermönster och tidsbegränsade evenemang som är utformade för att lyfta fram specifika förhållanden. Ett och samma lopp kan utspela sig helt annornorlunda beroende på vilket fordon som används och vilken årstid som råder för tillfället.
För den som är genuint mekaniskt intresserad finns det enorma möjligheter att trimma och modifiera bilarnas prestanda in i minsta detalj. Detta gör i praktiken varje fordon till ett oskrivet blad för den som vill öppna motorhuven och optimera. De ständigt skiftande säsongsevenemangen innebär att man kan tillbringa enormt mycket tid i spelet bara genom att kontinuerligt anpassa sina fordon för att möta veckans nya utmaningar.
Utforskning, sightseeing och dolda skatter
Även om Forza Horizon 6 i grunden är ett racingspel, fungerar det i nästan lika hög grad som ett rent bilkörningsspel. Skillnaden mellan dessa två begrepp är mer betydelsefull än vad det kan verka vid en första anblick. En stor del av aktiviteterna på den vidsträckta kartan handlar inte om att köra ifrån ett motståndarfält för att korsa mållinjen först. Istället uppmanas spelaren att ta med turister på sightseeing, hjälpa en fotograf att hitta de perfekta vinklarna för tidningsomslag, eller utföra matleveranser.
Leveransuppdragen, som påminner en del om arkadklassikern Crazy Taxi men med en något lägre underhållningsfaktor, tillhörde inte spelets starkaste sidor. Trots detta fungerar de flesta av dessa icke-racingrelaterade aktiviteter mycket väl eftersom de introducerar de olika regionerna på ett djupare plan och i ett helt annat tempo. I dessa stunder handlar spelet mer om att uppskatta den omgivande miljön snarare än att bara swisha förbi den i hög hastighet.
Jakten på skattebilar ger välkommet avbrott
En särskilt engagerande aktivitet är jakten på de nio gömda skattebilarna. Det finns en bil gömd i varje region på kartan, och det enda spelaren får som ledtråd är ett fotografi av platsen där fordonet befinner sig. Att använda visuella markörer i fotot för att lokalisera rätt plats i den faktiska spelvärlden fungerar som ett lättare detektivarbete och erbjuder ett välkommet avbrott från det intensiva tempot på vägarna. Denna sidouppdragssekvens återvänder i stort sett oförändrad från föregångaren, men den är en stor anledning till att det kan ta flera timmar innan man ens når spelets formella introduktion. Spelet lämnar föraren till sina egna resurser under långa stunder, vilket kan leda till en tidig besatthet av att hitta dessa hemliga bilar i stället för att följa den utstakade vägen.
Att kartan fungerar så pass bra denna gång kan delvis tillskrivas det faktum dat Japan är hemland för en enorm del av världens bilproducenter. Mer än Australien, Storbritannien eller Mexiko har Japan en unik ställning inom bilkulturen. Forza Horizon 6 verkar fira detta faktum genom att gå djupt in i den japanska bil- och racinghistorien. Här inkluderas alla de märken och modeller som man kan förvänta sig av en spelserie med en så uppriktig kärlek till ämnet. Trots detta är den sjätte delen i en serie som utvecklas i Storbritannien, känns det på många sätt som att Forza Horizon äntligen har hittat hem.
Belöningssystem och framsteg
En av seriens mest framträdande egenskaper är hur frekvent och generöst spelet delar ut belöningar. Det känns som att nästan varje handling på vägen resulterar i en virtuell ryggdunkning. Om du genomför ett lopp belönas du med poäng för din kampanjprogress, vilket i sin tur låser upp fler publika evenemang runt om i världen. Bland dessa finns spelets motsvarighet till bossstrider: de spektakulära Showcase-evenemangen. Det krävs inte ens att du vinner loppen för att göra framsteg, även om en vinst ger ett något större bidrag till mätaren.
Om du kör en sträcka utan att krocka med något belönas du med en bonus för snygg körning och tilldelas erfarenhetspoäng (XP). Skulle du istället krascha in i diverse föremål längs vägkanten går det lika bra; då får du istället XP för förstörelse. Erfarenhetspoängen omvandlas till färdighetspoäng som kan spenderas på specifika bilar, vilket gör att du kan utföra ännu större bedrifter och tjäna ännu mer XP i en kontinuerlig belöningscykel.
Spelaren belönas också regelbundet med så kallade ”wheelspins” (lyckohjul), som slumpmässigt genererar pengar, nya bilar eller kosmetiska föremål som unika biltutor. Nya uppdragstyper låses ständigt upp, inklusive de populära lofthfynden (Barn Finds) där gamla renoveringsobjekt står gömda i lador utanför de vanliga vägarna. Det är svårt att köra i 30 sekunder utan att samla på sig någon form av ny belöning, och det är sällan man saknar kapital för att köpa något som fångat ens intresse.
Mängden priser, anpassningsalternativ för både bilar och karaktärer samt nya evenemang kan nästan upplevas som överväldigande, men på ett positivt sätt. Det fungerar som en konstant ström av positiva stimuli som gör det mycket svårt att lägga ifrånn sig handkontrollen, då nästa intressanta aktivitet eller belöning alltid väntar precis runt hörnet.
Teknisk prestanda och fastighetsbygge
Visuellt och tekniskt fortsätter Forza Horizon 6 att fungera som ett flaggskepp för Xbox-ekosystemet. Oavsett om man spelar på Xbox Series X eller på en PC är det visuella resultatet slående. Bilarnas exteriörer och interiörer är återskapade med en extrem detaljrikedom. Övergångarna och laddningstiderna när man byter från en bil till en annan upplevs dessutom som snabbare än i tidigare delar.
Ljuddesignen förtjänar också att lyftas fram; att växla till förstapersonsvinkeln inifrån förarsätet avslöjar verklighetstrogna motorljud för traditionella bilar och det subtila, elektriska surrandet hos moderna elbilar.
Fastigheter med djupare anpassningsverktyg
Precis som i tidigare spel kan du köpa fastigheter runt om på kartan för att använda dem som snabbvalspunkter (fast travel). Tidigare har dessa hus inte haft så många andra funktioner, men i Forza Horizon 6 har utvecklarna lagt till omfattande anpassningsverktyg som påminner om byggsystemet i Fallout 4. Du kan placera ut objekt och skapa egna unika miljöer för att uttrycka din kreativitet, och därefter låta andra spelare besöka dina garage.
Även om detta tillför en ny dimension, stannar underhållningen till stor del där. Utan möjligheten att faktiskt styra en karaktär till fots och utforska andras skapelser på ett mer interaktivt sätt, förblir körupplevelsen på vägarna betydligt mer underhållande än tiden i garaget. Det ger inte mycket mer värde än att titta på en bild i ett textmeddelande.
Formelns begränsningar
All denna detaljrikedom resulterar i en imponerande sandlåda full av verkliga landmärken, utmanande banor och varierade sidouppdrag. Samtidigt kan en viss mättnadskänsla infinna sig, särskilt under de första timmarna, om man är väl bekant med seriens struktur. För den som har spelat de tidigare delarna kan de storslagna Showcase-evenemangen ha förlorat en del av sin förmåga att fängsla. Även om detaljerna har förändrats – den här gången kan du till exempel få tävling mot en gigantisk mech-robot i Gundam-stil – är det strukturella upplägget identiskt med tidigare spel. Man lär sig snabbt att så länge man håller ett någorlunda jämnt tempo kommer spelet i slutändan att låta en vinna, vilket gör att dessa bosslopp ibland kan kännas som mycket yta men lite genuint speldjup.
Kampanjen är uppdelad i två spår: själva huvudfestivalen samt en guidad sightseeingtur under namnet ”Discover Japan”. Det gör att du kan fokusera på det du föredrar under en lång tid. Mot slutet blir dock spelets annars så hyllade flexibilitet mer rigid. För att låsa upp det sista Showcase-loppet och se allt spelet har att erbjuda krävs det plötsligt att man i princip presterar perfekt i samtliga lopp och PR-stunts. Det är förståeligt att utvecklarna vill att finalen ska kännas välförtjänt, men efter att ha tillbringat runt 30 timmar med att intala spelaren att denne har total kontroll över sin egen upplevelse, ändras reglerna abrupt under slutfasen.
Här lider spelet något av sin egen framgång, men detta gäller troligen främst de spelare som lagt hundratals timmar i de tidigare titlarna. Den som närmar sig serien med fräscha ögon kommer sannolikt att bli helt trollbunden av vad som erbjuds. För veteraner med många mil på mätaren har dock lagen om avtagande avkastning börjat göra sig påmind, vilket innebär att en framtida uppföljare sannolikt behöver förnya formeln på ett mer fundamentalt sätt.
