Det är inte allt för ofta vi får skräckspel men när det väl kommer så blir det en snackis, så även denna gången men allt har ett pris.
Jag har en gång i tiden varit en riktig sucker för skräckspel, allt från AAA-titlar till indie-titlar men så kom en tid där i stort sett alla skräckspelen stora som små utvecklare alla gjorde samma sak vilket gjorde att jag tröttnade och la denna genren åt sidan.
När det kommer till Madison så valde jag att inte ha någon som helst aning om vad spelet handlar om och det lönade sig denna gången. Vi spelar som protagonisten Luca som vaknar upp i ett rum täckt av blod och vet egentligen ingenting, mer än att han pappa bankar på dörren och är allmänt aggressiv och otrevlig.
Här inser jag ganska snabbt att detta är ett pusselspel också där man ska hitta olika saker och ting för att kunna ta sig vidare i spelet. Målet är som sagt att ta sig ur detta rum nu och för att göra det finns det lite olika moment att göra, enkla sådana och en bra intro för vad spelet har att erbjuda framöver.
Väl ute ur rummet så inser vi snabbt att detta hus som vi befinner oss i är långt ifrån ”normalt” eller att vi har någon mer med oss på detta äventyr. Det första vi måste göra är att gå ner till källaren för att dra igång generatorn som ska förse huset med ström, källaren! Alla som vet inom skräck att källaren är aldrig en trevlig plats att gå till och så även denna gången, men till en början går det bra, men det blir värre.
Mer om storyn vill jag ej avslöja då detta är hela spelet egentligen, miljön som allt utspelar sig är majoriteten i detta hus och visst har man fått in den kusliga känslan, men som många andra skräckspel när man är på en och samma plats (i detta fall huset) så blir det mindre och mindre kusligt, allt ljud runtomkring en påverkar inte upplevelsen längre utan man springer från rum till rum utan några som helst problem.
För att ta sig vidare i spelet så finns det en hel del pussel att ta sig igenom, det kan vara allt från att hitta rätt kombination till kassaskåpet, placera tavlor i rätt ordning, justera klockorna till rätt tidpunkt osv. Här fick jag dock problem på vissa pussel där spelet avslöjar egentligen ingenting hur dessa ska klaras men ändå ska man springa fram och tillbaka mellan olika rum som man inte besökt sen början av spelet, pussel som kan vara väldigt svåra att lösa och är man inte van eller spelat pusselspel som Madison tidigare tror jag man ger upp ganska lätt.
Ett tips är att när man tror att man fastnat så använd kameran, kameran i Madison är i stort sett hela grejen och lite av huvudkaraktären i spelet. Kameran kan användas till lite olika saker, men störst användning fick jag av kameran när jag fastnat på ett pussel och man ville komma vidare eller helt enkelt låsa upp nya områden/rum att sig in i.
Madison är dock inte helt smärtfritt, kontrollerna i spelet är enligt mig rent av katastrof. Hela spelet utspelar sig i förstapersonvy vilket är ett måste inom skräckspelen, men när det gäller hur man rör sig så känns det som att gubben alltid är i slow motion. Fördelen är att det finns inte många knappar att memorera, oftast är det bara två knappar som används för att integrera i spelet på olika sätt.
En annan sak som Madison brister på och som jag inte riktigt förstår hur utvecklarna tänkte är att man kan endast ha åtta objekt på sig. Men ännu värre är att nästan hälften av dessa MÅSTE man bära med sig såsom kamera, block och fotografier. Så man har några platser att jobba med och som tur är hittar man inte allt för mycket saker att ta med sig men när man jagar lösningar på pussel vill man nästan alltid ha med hammare, spade och kofot. Man har kassaskåp att spara det man inte vill ha med sig, men det finns inte många och som tur är så är inte huset jättestort heller.
Grafiskt sätt så är Madison inte mästerverk men det funkar, jag spelade på Playstation 5 fast med en PS4-version av spelet så det var OK i grafiken, kunde garanterat vara snyggare men det är inte där Madison ska skina eller visa sig vara som bäst, det är upplevelsen och framförallt ljudet.
På tal om ljud, röstskådespelarna i Madison är ändå något jag vill hylla, det är inte många dialoger men dom få som jag lyssnade på och dom inspelade banden man hittar här och var imponerade och jag fick verkligen en känsla, ibland en kuslig känsla när dessa manus lästes upp med känslan av skräck. Ljud i skräckspel är helt klart viktigare än själva grafiken och här har utvecklarna jobbat och haft kul med ljudet. Vid flera tillfällen undertiden jag spelade så hör man massa ljud runtomkring i huset, som att huset är levande. Det kan vara allt från bank på vägg, tavlor som ramlar ner, någon tappar glas, fotsteg och mycket mer. Det är just detta med just som sätter lite stämningen i spelet vilket gjorde att när väl en jumpscare var framme så hoppa man till rejält.
Madison är inget dåligt spel, Bloodious Games som är utvecklarna bakom spelet har gjort ett bra jobb och visar att dom kan skapa nervkittlande psykologiska skräckspel som jag hoppas dom fortsätter med även framöver. Men jag hoppas verkligen dom tar lärdom av det som kunde varit bättre med Madison framöver, framförallt kontrollerna som enligt mig var det största problemet denna gången. Saknar du ett bra och spännande äventyr i ett skräckspel så skulle jag nog ändå rekommendera Madison, om du vågar.
