Tony Hawk är tillbaka i de gamla kläderna och väcker liv i ”Pro Skater-serien”. Är det bu eller bä?

Det fanns en tid då Tony Hawk Pro Skater var “top of the top”, en tid när jag kunde sitta i timmar och njuta av den aggressiva skatepunken som skrek ut genom högtalarna samtidigt som jag bemästrade skatekombinationer som proffsen inte hade en chans att klara av i verkliga livet. Den tiden kallades “90-talet”, allt var urflippat, musiken, spelen, grafiken och kläderna. Nu är det dock inte 90-talet längre, nu är det 10-talet och här är det realism, stilren design och skägg som gäller.

Sedan Tony Hawk Pro Skater 4 (THPS) släpptes och var sönderspelat så har jag föraktat Tony Hawk-serien till den milda grad, kanske var det för att jag växte upp och fick en annan syn på tv-spel, kanske var det för att Tony Hawk-serien flippade ur och hittade på alla möjliga tokigheter? Efter att ha sett fram emot en succé med Project 8, med en stor besvikelse som följd, har jag lämnat allt som har med Tony Hawk att göra bakom mig. Men när jag blev erbjuden en biljett till seriens rötter, THPS5, så kunde jag bara inte hålla mig. Med otroligt låga förväntningar stoppade jag i skivan i mitt Xbox One för att mötas av en meny med skatefilmer i bakgrunden och skatepunken från högtalarna. Jag pustade ut, det var ju inte så farligt ändå, visserligen ser menyerna ut som skräp men det behöver ju inte betyda att spelet är det med, eller?

Ett par timmar senare gör jag om alla uppdragen på första barnen för tredje gången. Inte för att jag tycker att uppdragen ger mig speciellt mycket, eller för att mina ögon är omättbara på spelets grafik. Nej, min sparfil har raderats två gånger(!), T V Å gånger på en dag.
Det räcker alltså inte med att en digital version av Nyjah Huston, en av världens främsta skateare, ska förudmjukas med att jaga gigantiska badbollar i en skatepool. Eller att Tony Hawk, en legend inom skatescenen, ska bryta ner sitt varumärke i molekyler för att sedan äta upp ritningen när han samlar in glass-strutar samtidigt som hans huvud växer sig större och större. Detta handlar inte om skateboard, detta handlar inte om extremsport. Detta handlar eventuellt om en rad internskämt som dykt upp under flummiga möten när ett gäng skateare fått i sig lite för mycket <plats för valfri narkotika>.

Det är sorgligt att se hur Robomodo (utvecklarna bakom THPS5) bryter ner ett spel som trots allt skulle kunna vara underhållande om det hade fått lite kärlek. De har tagit bort tidsbegränsningen på banorna och kallar de nu mer “freeskate”. Absolut det kan man ju göra, men varför sätter man då ut de klassiska S-K-A-T-E-bokstäverna och C-O-M-B-O-bokstäverna tillsammans med gömda DVD:er och VHS:er när de kan plockas upp utan någon som helst tidspress? De ger inte ens någon större nytta till spelet då det är uppdragen som låser upp nya banor. Tidspressen kommer istället när man aktiverar ett uppdrag som antingen kan aktiveras via en meny, eller genom att köra på en blå pil. Här flikar det in ännu en punkt som är helt befängd i en färdig produkt. Var tionde gång man aktiverar ett uppdrag så startar det inte, då får man göra samma process igen… Jaha?
Nåja, tillbaka till tiden. Då THPS5 är en del av orginalserien så hade jag faktiskt hellre sett att Robomodo hade en rad med uppdrag att genomföra under 2:00 minuter, som det brukade vara. Inte bara för att det känns mer “classy”, utan också för att man troligtvis hade sluppit stöka runt i en skatepool fylld med gigantiska badbollar!

Jag vet inte om jag har så mycket mer att säga än det som redan är sagt, bortsett från att det är extremt buggigt och att de ”högupplösta” texturerna kan behöva fem till tio sekunder på sig att ladda, oavsätt om det gäller menyer eller banor.
Med det sagt så tror jag att jag hellre spenderar en lördagskväll med CyclePro Manager – Tour de France 2015 än THPS5, sen om det är negativt eller positivt, det är upp till dig som läsare att bestämma!

Omdöme

Jag försökte gilla THPS5, det gjorde jag… på riktigt! Men det går inte att gilla ett så krystat och halvfärdigt spel som det jag nyss sågat med tigersåg. Hade jag fått göra om mitt val angående att skriva denna recensionen så hade jag troligtvis avböjt mig den uppgiften och levt vidare med de positiva minnen jag faktiskt har från THPS 1,2 och 4. Detta sätter spiken i kistan för Tony Hawk och hans tv-spelskarriär.

[column size=one_half position=first ]Fördelar

• Musiken (till viss del)

[/column][column size=one_half position=last ]Nackdelar

• Buggigt
• Ogenomtänkt
• Ingen känsla

[/column]