Med The Precinct tar utvecklaren Fallen Tree Games steget bort från brottslingens perspektiv, som vi såg i American Fugitive, och sätter istället spelaren i polisuniform.
Spelet utspelar sig i den fiktiva staden Averno under ett regntungt 1980-tal, där korruption och organiserad brottslighet genomsyrar både stadens gator och polisens korridorer.
Du kliver in i rollen som Nick Cordell, en nybakad polis som försöker leva upp till arvet från sin far – den tidigare polischefen som gått bort under mystiska omständigheter. Miljön präglas av neonljus, melankolisk jazz och en berättarröst som för tankarna till klassiska noir-filmer.
Lag och ordning i praktiken – inte bara på papper
Det som särskiljer The Precinct från många andra sandlådespel är dess fokus på rättsprocessen. Här handlar det inte om att välja sida eller ta moraliska genvägar – du förväntas agera som en polis enligt boken.
Allt från att hantera stölder till att ingripa vid pågående våldsbrott följer en noggrant utformad metodik. Spelaren måste lära sig hur varje typ av brott ska bemötas, dokumenteras och hanteras korrekt.
I början kan det kännas överväldigande, men spelet erbjuder en tydlig handbok som ger stöd i allt från parkeringsböter till mordutredningar.
Systematik som både engagerar och tröttar
Den noggranna strukturen ger spelet en unik prägel, men med tiden blir arbetsgången repetitiv. När du för femtionde gången kroppsvisiterar en misstänkt eller rapporterar en felparkerad bil, börjar frågan om spelglädje kontra realism dyka upp, börjar kännas enformigt, men så fort det gör detta så slänger spelets story in en i kaos.
XP och färdighetsträd motiverar till att utföra varje moment korrekt, men bidrar också till en känsla av tvång. Spelet straffar dig om du inte följer protokoll – oavsett hur logiskt du tycker det verkar att genväga.
Actionuppdrag som bryter av vardagen
Mellan rutinarbetet öppnas mer actionfyllda uppdrag upp när du samlat tillräckligt med bevis mot stadens större brottsnätverk. Här skruvas tempot upp, och spelaren kastas in i eldstrider, biljakter och uppdrag i trånga inomhusmiljöer, utmaningarna blir större, brotten tuffare och så även karaktärsbyggandet.
Dessa sekvenser lyfter spelupplevelsen och visar vad The Precinct är kapabelt till när det kommer till dramatik och tempo. Här känns spelet mer som en interaktiv thriller än ett simuleringsspel.
Teknisk presentation med atmosfär och stämning
Trots det överblickande perspektivet imponerar The Precinct grafiskt. Ljussättningen, regneffekterna och reflektionerna i stadsmiljön ger spelet ett distinkt utseende. Den dynamiska väderleken och dygnscykeln förstärker känslan av en levande stad.
Ljudbilden är genomarbetad, och även om alla röstskådespelare inte håller toppklass, bidrar musiken och bakgrundsljuden till en trovärdig helhet. Musiken är något som definitivt sätter stämningen för detta 80-tal.
Körfysiken är imponerande på sitt sätt för denna genren, med fordon som reagerar olika beroende på underlag och väderförhållanden.
Ett spel för dig med tålamod – och en förkärlek för 80-tal
The Precinct är både en hyllning till 80-talets actionfilmer och en ambitiös polis-simulator. För den som gillar att ta det metodiskt och arbeta sig genom en vardag där detaljer spelar roll, finns det mycket att uppskatta.
Men bristen på variation i vardagliga uppdrag kan göra spelet tröttsamt i långa sessioner. Därför lämpar det sig bäst i kortare speltillfällen – när du har tålamodet att följa varje rutin, varje gång.
Lovande idéer i en stel struktur
The Precinct visar prov på nytänkande i genren, men fastnar till viss del i sin egen noggrannhet. Kombinationen av vardaglig brottsbekämpning och stiliserad noir fungerar bra som koncept, men riskerar att bli enformig i längden.
För den som söker något annorlunda och inte räds ett mer byråkratiskt upplägg, är The Precinct ett intressant alternativ. Men det kräver rätt inställning – och ett rejält mått tålamod.