Äntligen har Blizzard släppt första expansionen till Starcraft II och detta kan inte blir så mycket ondare än detta. Zerg tar över världen men vems sida ska man spela på egentligen?
När Starcraft II släpptes var det många som hade en hel del speltimmar framför sig. Tre år senare kommer den första expansionen och denna gången är det inte terran som ligger i fokus utan det blir zerg och Sarah Kerrigan blir den ansvarige för att styra och bestämma över swärmen.
Det är nu vi får se Sarah Kerrigan gå tillbaka till sina Zerg-gener som gjorde henne till ”Queen of Blades” och drottningen över Zerg en gång i tiden. Men fortfarande är det kärleken som Kerrigan har till Jim Raynor som allt handlar om och nu gäller det att Kerrigan går tillbaka till Zerg för att ta hjälp av ”the swarm” för att hämnas Jim’s försvinnande samt få svar på en del frågetecken sedan tidigare.
Kerrigan med beslutsångest…
Kerrigan har ett svårt beslut att ta då hon vill hålla sig borta från zerg för att inte bli ledaren som en gång i tiden, men en annan sida av henne talar rena motsatsen och att hon njuter av att styra och ställa de mesta. Beslutet blir ganska snabbt att hon måste ta hjälp av zerg men endast hjälp som ingen egentligen vet om. Det gäller att man samlar ihop förtroendet och så många inom zerg-träsket som möjligt.
Det är en väldigt väl genomtänk berättelse och många detaljer kommer med som man inte alltid tänker på eller som ibland kan saknas men kommer upp i ett senare skede.
Grafiken i Heart of the Swarm finns det inte mycket att säga då vi känner igen oss från Wings of Liberty fast med några små mindre justeringar som man kanske inte lägger allt för stor kraft på om man är ny eller gammal spelare. Blizzard har gjort precis som man ska göra och behålla det som redan är bra istället för att försöka ändra för mycket i slutändan förstöra det.
Ljudet och rösterna är precis som i dom tidigare spelen till 100% och man har varken snålat eller varit på latsidan. Musiken kan vara lite tvärtemot och väldigt störande eftersom det går samma låtar om och om igen, men där är det bara att göra som dom flesta och stänga av musiken i spelet och istället drar igång egen musik så är problemet löst.
Man försöker hitta saker att klaga på och brister men det är svårt, berättelsen finns det inte många luckor i samt det är såpass väl berättande och informationsrikt att man blir ibland lite rädd. Lite tråkigt är kanske att det inte finns några sidouppdrag eller liknande utan det blir väldigt linjärt och man kan bara följa ett mönster till sitt mål. Nu finns det en nackdel och det är att slutet blir så tråkigt och jobbigt att man vill ha fortsättningen nu och inte om tre år igen.
Multiplayer
När det gäller multiplayer-delen så är det fortfarande lika bra balanserat samt utmanande att komma på nya taktiker som ska göra så vinsten blir din. Blizzard har även tänkt till lite där då man har förbättrat ”matchmaking” och man ska hitta spelare som är likvärdiga och få en chans i den episka utmaningen. Blizzard har även lagt till ett XP-system där man kan levla och få olika ”trophies” samt även nya skins och ”dances”. Snabbt kan man sammanfatta att multiplayer har fått 16 nya typer av världar samt att varje ras har fått ett fåtal nya enheter som är väl balanserade i multiplayer.
Vi kan inte annat än säga att vill man se hur en expansion ska vara till ett spel så är Heart of the Swarm ett väldigt bra exempel, låt oss bara hoppas att vi inte behöver vänta ytterligare tre år för en ny expansion från Blizzard men vi kan nästan gissa oss fram till att det blir minst tre år. Precis som i Starcraft 2 kan man dra nytta av många speltimmar efter att man spelat igenom kampanjen då man vill vinna och ta åt sig sina XP-poäng.
Omdöme
Det var nog egentligen inge tvekan om att denna expansionen skulle få en ”bättre”-stämpel då den har fått till det vi saknat från första Starcraft 2. Men att vi behövt vänta tre år för bara denna egentligen ”lilla” uppdatering känns väldigt länge och att behöva ytterligare tre år (förmodligen). Ibland så fungerar inte matchmakingen som den ska och man får möta på spelare som är betydligt bättre än en själv vilket kan vara positivt för några eller negativt för andra.
Mycket känns som att har lagts ner på kampanjen som inte läggs lika mycket fokus på i slutändan som på multiplayer-delen då det är just de oftast större majoriteten av spelare är ute efter. Det finns som sagt fortfarande lite frågetecken och brister som gör att den inte få mer än ”bättre”.
