Mannen, myten, legenden. Sonic är tillbaka, men hur klarar sig den blå igelkotten efter alla år?
Sedan 1991 så har vi fått ta del av Sonic den blå igelkotten, Sonic som sprang snabbare än bilden, samlade mynt och räddade djur som Eggman fångat i diverse kapslar och robotar. Sedan 1991 så har SEGA bjudit oss på en hel uppsjö Sonic-spel, allt från färgglada plattformsspel till minst lika färgglada racingspel. Sonic är utan tvekan SEGA’s svar på Super Mario, en ikon som alla känner till och kan referera till.
Under de senaste åren så har Sonic dessvärre haft en väldigt brant uppförsbacke och efter att ha spelat Lost Worlds så har vi kommit fram till vad som kan vara den moderna Sonics största svaghet, 3D-grafiken. Sonic var snabb, coolt och annorlunda back in the days. Nu blir det plastigt, stakigt och uttråkande.
Sonic: Lost Worlds bjöd på en blandning mellan 3D och 2D, något som SEGA skulle kunna dra i ännu mer och erbjuda mer 2D. 2D är lite fel ord då miljöerna hela tiden är gjorda i färgglada och härliga 3D-miljöer, det ordet jag egentligen menar är gammal hederlig sidescroller. För att kunna utnyttja hastigheten och känslan som ett Sonicspel bör ha för att leverera så är sidescroller rätt väg att gå, ett spel där man har fyra möjligheter: fram, bak, upp och ned. när SEGA blandar in en tredje dimension i Sonicvärlden så blir allt bara pannkaka och en dålig Mariokopia.
Mariokopia?
Ja, tyvärr. Sonic Lost Worlds känns som en alternativ version av Super Mario Galaxy-serien då banorna är uppbyggda på klot eller cylinderformar (som bilden ovan) där man kan springa runt, runt och har en dragningskraft som håller Sonic kvar på marken. Även kanonerna som skjuter Sonic mellan ”planeterna” eller ”platåerna” ger också en hel del minnen bort till Super Mario Galaxy-spelen som släpptes till Wii.
Men hur kan det vara något negativt? Galaxy-spelen var ju bra!
Ja, Super Mario gör sig bra i Galaxy-spelen, men Sonic är för snabb för att springa omkring på banor och leta föremål, klättra i träd och samla ringar. Sonic ska vara action och fart. Fienderna och ringarna ska stå på rad, likt ett sidescroller.
Det är inte bara banorna som ger än flashback till Mario utan även världarna. Man börjar, i vanlig ordning, i en gräsvärld som sedan byts mot en ökenvärld som sedan… ja, ni förstår vart jag vill komma. Dessa moment börjar bli uttjatande, även i ett Mariospel. Då Sonic Lost Worlds är ett Nintendo-exklusivt spel så drar man lätt kopplingar till Marioteamet/Sonicteamet, kan det finnas någon kontakt där?
Handling
Om vi nu lämnar Mario för en stund och hoppar över till handlingen så får vi något mer unikt att titta på. Som vanligt i Sonicspelen så bjuds vi på mellansekvenser lite då och då som tar handlingen vidare. Här höjs renderingen en hel del och det grafiska blir väldigt snyggt! Filmerna bjuder på en hel del humor som faktiskt gör att man får ett leende på läpparna som omväxling.
Naturligtvis är det Eggman som har något fuffens för sig. Det börjar med att Sonic och Tales bråkar med Eggman i varsitt flygplan, när Sonic och Tales störtar nedanför molnen och upptäcker den mystiska planeten ”Lost Hex”. Denna gången har Eggman samlat ihop sex extremt farliga monster som han kontrollerar med sin Zeti (ett slags horn som de sex monstren inte klarar av). Med en förutfattad mening så slår Sonic bort detta horn och monstren går bärsärk mot Eggman och Sonic.
Med en ny ledare så går monstren till attack mot Eggman och Sonic där de får jobba parallellt för att få stopp på katastrofen. Den nya ledaren för monstren är också direkt tagen från George Lucas succéfilmer Star Wars då han påminner otroligt mycket om Yoda både i sätt och stil.
Världen
Som vi tidigare nämnde så består världen av olika delar: Gräs, öken, kust, snö, skog, himmel och lava/eld. Mellan banorna så går man på en karta där man väljer vilken bana man vill spela. Här finns lite bonusar så som extraliv, cirkusar som bistår extrabanor samt djur som man räddat från Eggmans monster. Cirkusar låser man upp allteftersom man samlar på sig stjärnmynt. Där spelar man enkla minispel som ger än ringar och djur.
Djuren som springer runt på världen ger dig uppdrag som du ska klara för att få ett föremål. Uppdragen påminner en hel del om Achivements som man hittar på Xbox Live eller PS Network, man ska samla 50 ringar, eller slå ner tre fiender med en spark och så vidare. Det man får är föremål som man sedan kan använda i spelet eller skicka iväg till andra spelare via Wisp Away. Med Wisp away skickar du föremål till andra spelare via MiiVerse sen kan du se på ett djur på kartan hur länge din Wisp legat ute och hur många som tagit hand om den. Du kan också ta emot Wisp’s från andra vilket sker när du startar spelet.
Totalt kan man ha fem föremål, får man ett sjätte så får man antingen kasta eller ge bort ett nuvarande alternativt tacka nej till det man fått.
Vad kan då föremål innehålla?
I klassisk Sonicanda så kan de innehålla springskor, ringar eller extraliv. Det finns också mer betydande föremål som kommer tillbaka från Sonic Colors. Dessa gör så att man kan gräva sig ner i jorden, skjuta sig mellan olika planeter eller eller varför inte teleportera sig längre fram på banan?
Kontroller
Huvudkontrollen är Gamepaden som styr Sonic, väljer man att köra Co-op eller tävla mot varandra så får man koppla in en Wii U Pro Controller eller Wiimote. SEGA har inte utnyttjat Gamepaden något märkbart, det finns vissa moment som de valt att trycka ner på Gamepaden, men det beror troligtvis mer på att de känner sig tvingade att ha något där nere än att det fyller någon funktion. I själva verket så skulle skärmen kunna vara helt släckt under spelets gång.
Vill man utnyttja Gamepaden så kan man trycka högst upp i mitten då man byter från TV:n till Gamepaden ifall man vill flytta sig från soffan eller om TV:n skulle bli upptagen.
Styrningen fungerar okej, det är ibland ganska otydligt vad som gör vad. Springer gör man med vänster analogspak, tyvärr fungerar inte D-paden till detta vilket kan saknas när spelet går in i sidescrollerläget.
Sonic kan göra ett dubbelhopp genom att trycka två gånger på hoppknappen. Han kan också sikta sig in på fiender och göra en hoppspark om det skulle behövas. Generellt så kan fiender också besegras genom att man snurrar på dom.
Kontroller som stöds:
- Wii U Gamepad (Singel Player/Sonic)
- Wii U Pro Controller (Co-op/Race)
- Wiimote + Nunchuk (Co-op/Race)
- Classic Controller/Pro (Co-op/Race)
- Wiimote (Race)
Spelet
När man ska välja en bana så får man ett par val innan man börjar spela. Här kan man välja om man vill köra normalt, time attack eller co-op, sen kan man också välja om man vill kolla på leaderboard, MiiVerse eller inställningar.
När man väl valt bana att köra så möts man allt för ofta av en laggande presentationsbild, i typisk Sonicstuk. Det är tyvärr inte bara här spelet laggar eller lider av framedrops. I vissa moment zoomas bilden ut och man får en större överblick av banan, då kan det bli mycket rörelse på skärmen och spelet laggar så det blir problem att styra Sonic. Detta är under all kritik på ett spel som egentligen inte borde vara speciellt krävande jämfört med flera andra spel som är betydligt mer grafiska.
En annan sak som i vissa fall kan kännas jobbigt är att det är långa filmsekvenser när man spelar. Går man på rätt (läs fel) fjäder så kan man flyga runt och springa automatiskt en bra stund. Detta känns onödigt och tråkigt då man spelar ett spel för att spela och inte kolla.
Multiplayer
När det kommer till att spela med andra så är det lokalt som gäller (förutom leaderboard). Det finns antingen co-op då den alternativa spelaren är en radiostyrd leksak, dessa RC leksaker kan även fås fler av om man har 3DS-versionen kopplad (vilket vi inte kunnat testa).
Vill man spela mot varandra så finns det tre olika lägen: Speed Race, Expert Race och Ring Race. Speed Race är som det låter, ta sig från punkt A till punkt B fortast möjligt. Expert Race handlar om att ta sig till mål så fort som möjligt på en mer avancerad bana, här får man också lite press av tiden som tickar ner. Ring Race är vad det låter, den som har flest ringar vinner.
Antalet spelare är begränsat till två stycken och personen med Gamepaden kollar på kontrollens skärm medan personen med den andra kontrollen kollar på TV:n.
Fler banor låser man upp genom att spela igenom enspelarläget, olika banor för olika lägen. De är också lite specialgjorda för att passa för de olika stilarna.
Omdöme
SEGA är nära på att ge Sonic ett värdigt spel, men det är långt kvar innan Sonic blir den coola ikon som han en gång var. Vi får hoppas att Sonic hittar tillbaka till sidescroller-kategorin fullt ut framöver då de banorna var de mest underhållande och passande för Sonic. Att springa snabbt i en 3D-värld fungerar inte då det blir för många svängar och hinder.
Förhoppningsvis kommer det en uppdatering inom snar framtid som löser problemen med lagget som gör att detta spelet lägger sig långt ifrån en ”bra-stämpel”. Ett betydligt bättre spel att köpa är Super Mario Galaxy 1/2 till Wii (som även fungerar till Wii U). Då detta blir ett Sonicfierat Galaxyspel så är det bättre att hålla sig till originalet!
