Capcom firar 30 år av överlevnadsskräck med sitt nionde mainline-spel i Resident Evil-serien.
Det som direkt skiljer Requiem från sina föregångare är det dubbla protagonistsystemet. Spelet låter dig växla mellan den hårdkokta D.S.O.-agenten Leon S. Kennedy och den nya karaktären Grace Ashcroft, FBI-analytiker och dotter till Alyssa Ashcroft från Resident Evil Outbreak.
Att ha två så vitt skilda spelupplevelser sida vid sida skapar en unik rytm – Capcoms egna ord beskriver det som att ”ha två helt olika spel sammanslagna till ett”.
Grace är långt ifrån den typiska Resident Evil-hjälten. Hon är en skrivbordsdetektiv som kastas in i kaos, och hennes spelsektioner bygger på stealth, resurshushållning och skräck snarare än ren eldkraft. Begränsad sikt i förstapersonsperspektivet gör varje mörk korridor till ett psykologiskt test, och hennes andfådda rörelser förstärker känslan av sårbarhet ytterligare.
Leons arsenaloch stridsystem
Leon Kennedy är å sin sida mer letal än någonsin. Hans kampsystem hämtar det bästa från Resident Evil 4 Remake och bygger vidare med nya improvisationselement – fienders vapen kan kastas tillbaka mot dem, explosiva gastankar används som projektiler och en brutal yxa tillåter blodiga avslutningsrörelser.
Spelet belönar aggressivt spel med ett inbyggt kreditsystem, där döda fiender ger valuta att spendera i vapendepoter utspridda i miljöerna.
Graces unika resurssystem
Till skillnad från Leon, som behöver krutrester för att tillverka ammunition, utnyttjar Grace sin bakgrund inom forensik på ett kreativt sätt. Infekterat blod från döda fiender kan förädlas till ammunition, medicin, styrkehöjande injektioner samt kastbara vapen som syravials och molotovcocktails.
Det skapar ett genuint intressant resurssystem som tvingar spelaren att tänka annorlunda beroende på vilken karaktär som är aktiv.
Stealth och överlevnad
Grace har även tillgång till hemolytiska injektorer – ett stealthverktyg som låter henne eliminera fiender tyst och effektivt.
Zombierna i Requiem är mer oförutsägbara än i tidigare spel i serien; de reagerar på ljud, bär på minnen från sina tidigare liv och kan mutera till farligare former om spelaren hanterar dem fel. Det håller spänningsnivån konstant hög i hennes sektioner.
En berättelse som binder ihop serien
Requiem är inte ett nostalgiprojekt – det är en ambitiös ansats att knyta ihop lösa trådar från tre decenniers berättande. Handlingen utspelar sig ungefär 30 år efter Raccoon City-katastrofen, och kopplingarna till äldre spel i serien känns organiska snarare än påklistrade.
Grace skickas till det öde Wrenwood Hotel, där hennes mor dog för åtta år sedan, medan Leon utreder mystiska dödsfall bland Raccoon City-överlevare.
Nostalgiska ögonblick utan att bli derivativt
Regissören Koshi Nakanishi, som även regisserade Resident Evil 7: Biohazard, har lyckats skapa en titel som hedrar seriens historia utan att fastna i den. Spelet balanserar actiontung spelglädje med äkta skräckkänsla – ett problem som länge plågat serien sedan övergången mellan de klassiska och moderna titlarna.
Producenterna beskriver växlingen mellan de två spelarstilarna som att ”hoppa i ett kallt bad efter att ha suttit i en het bastu”.
Reprisvärde och nytt spel plus
Requiem uppmuntrar till upprepade genomspelningar, men på ett annorlunda sätt jämfört med Resident Evil Village och Resident Evil 4 Remake. Istället för ett traditionellt New Game Plus-system startar nya genomspelningar med en vapendepa direkt tillgänglig för Leon redan från början.
Pusslen förändras inte mellan genomspelningarna, vilket skapar ett behagligt ”flow-state”-flöde för erfarna spelare som memorerat lösningarna.
Seriens våldsamma höjdpunkt
Capcom drar inte tillbaka för att visa upp spelets råare sida – Resident Evil Requiem är det blodigaste och mest våldsamma spelet i serien hittills.
Det är ett medvetet designval som förstärker kontrasten mellan de actionpräglade Leon-sektionerna och de nervpirrande Grace-sekvenserna. Tillsammans skapar de ett spel som levererar både adrenalin och äkta skräckupplevelser inom samma paketerbjudande.