Att hantera en pandemi i en postapokalyptisk värld kräver mer än bara medicinsk kunskap; det kräver ett öga för detaljer och en vilja att fatta obekväma beslut.
I Quarantine Zone: The Last Check axlar spelaren rollen som kontrollant vid en militär utpost. Uppdraget är lika enkelt som det är livsviktigt: screena överlevare som söker skydd och säkerställ att varken smitta eller illegala föremål passerar gränsen.
En postapokalyptisk gränskontroll
Spelet hämtar tydlig inspiration från titlar som Papers, Please, men flyttar fokus från passhandlingar till den mänskliga anatomin. Som ansvarig för kontrollstationen genomför spelaren medicinska undersökningar på löpande band.
Varje individ som närmar sig utposten bär på en unik historia, men också på potentiella risker. Det handlar om att identifiera allt från zombiesmitta och vanliga infektioner till insmugglat kontraband som döljs på de mest osannolika platser, inklusive inuti kroppen.
Detaljerade undersökningar och diagnostik
Kärnan i Quarantine Zone: The Last Check ligger i de medicinska undersökningarna. Spelaren måste systematiskt gå igenom en checklista för att avgöra varje persons öde:
- Visuell inspektion: Kontrollera om ögonen är glansiga eller rödsprängda, leta efter utslag, sår eller bitmärken på huden.
- Vitala tecken: Mät puls och temperatur för att se om de avviker från det normala.
- Reflexer och beteende: Använd verktyg som reflexhammare för att testa neurologisk respons.
Diagnostiseringens utmaningar
Det som gör spelet intressant är svårigheten i att ställa en korrekt diagnos. Det är ofta en hårfin gräns mellan en person som lider av en vanlig förkylning och någon som befinner sig i ett tidigt stadium av zombie-viruset.
En rödflammig hud kan vara ett ofarligt eksem eller ett tecken på begynnande nekros. Denna osäkerhet skapar en konstant spänning, där ett felaktigt beslut kan få katastrofala följder för lägrets säkerhet.
Tekniska hjälpmedel för kontrollanten
Allt eftersom kampanjen fortskrider får spelaren tillgång till mer avancerad utrustning. En röntgenliknande apparat gör det möjligt att se genom kläder för att upptäcka dolda skador eller föremål. En ännu mer avancerad handhållen skanner låter spelaren se inre organ för att identifiera inre blödningar eller insmugglade sprängämnen.
Dessa verktyg är nödvändiga för att hantera den ökande komplexiteten i de fall som presenteras.
Bristfällig resurshantering och repetition
Trots en stark premiss lider Quarantine Zone: The Last Check av vissa begränsningar i speldesignen. Utöver undersökningarna finns ett system för bashantering (base management), där spelaren förväntas sköta proviant, generatorbränsle och medicinska förråd. Tyvärr är detta system relativt ytligt.
I tidigare versioner krävdes mer manuellt arbete för att distribuera resurser, men i den färdiga versionen sköts det mesta via enkla knapptryck i menyer. Detta gör att fokus nästan uteslutande hamnar på undersökningarna, vilket leder till att spelupplevelsen blir repetitiv efter några timmar.
Kampanjen kan slutföras på under 12 timmar, men risken är stor att spelaren tappar intresset innan dess på grund av bristen på variation i spelmekaniken.
Sidospår och minispel
För att bryta av monotonin introduceras vissa sidoelement. Det finns ett laboratorie-minispel där spelaren får extrahera organ med laser för att studera okända symptom.
Ibland attackeras även utposten av zombier, vilket skiftar spelets tempo till en drönarstyrd försvarsstrid där spelaren använder kulsprutor och flyganfall för att hålla hotet borta. Dessa inslag är välkomna men känns ofta för korta och förenklade för att ge spelet det djup som krävs för att hålla i längden.
Quarantine Zone: The Last Check erbjuder en fascinerande och stundtals makaber inblick i en värld där byråkrati möter biologisk terror. Idén om en medicinsk gränskontroll är briljant och de tekniska verktygen är underhållande att använda.
Spelet faller dock på målsnöret på grund av en bristande helhetsstruktur och en basmanagement-del som känns som ett efterhandsbygge. För fans av genren är det ett intressant tidsfördriv, men det når inte riktigt upp till samma höjder som de titlar det inspirerats av.
