Dagen när Hangar 13 avslöjade att nästa del i Mafia-spelserien blev många glada och taggade, men det verkar inte hålla hela vägen.
Resultatet blev dock en kompromiss: en spelvärld som är öppen att röra sig i, men utan särskilt mycket att faktiskt utforska. Spelet bjuder på storslagna vyer och detaljerade miljöer, men friheten är mest en kuliss för den regisserade berättelsen.
En start som drar ut på tiden
Historien tar sin början med huvudkaraktären Enzo, som arbetar under hårda och farliga förhållanden i en siciliansk gruva. Ett dramatiskt ras och en gasläcka ger honom chansen att fly – och leder till att han hamnar hos den inflytelserika Torrisi-familjen. Här startar en ny tillvaro, till stor del centrerad kring en vingård.
De första timmarna fungerar mer som en utdragen introduktion än en fartfylld start. Trots en förutsägbar berättelse är det främst tempot som gör att inledningen känns seg. Spelmekaniken förklaras uppdrag för uppdrag, vilket bidrar till en känsla av upprepning.
Actionsekvenserna räddar upplevelsen
När tempot väl ökar blandas klassiska tävlingsmoment med smyguppdrag och skjutstrider. Det är i de sistnämnda som spelet verkligen skiner. Striderna är intensiva, vapenkänslan stark och covermekaniken fungerar smidigt.
Fiende-AI:n är visserligen enkelspårig, men det är ändå tillfredsställande att rensa områden och avancera i berättelsen. Bandage för hälsa och möjligheten att bära flera vapen samtidigt ger ett taktiskt inslag som håller striderna underhållande, även om variationen är begränsad.
En öppen värld som mest är dekoration
Mafia: The Old Country utspelar sig i en vackert återskapad version av Sicilien. Den påminner i känsla om en komprimerad version av Red Dead Redemption 2, men uppdragen har mer av Uncharted-struktur. Världen är tekniskt imponerande med detaljer som frukter, blommor, hästar och bilar, men saknar liv och meningsfull interaktion.
De filmiska sekvenserna håller hög teknisk nivå, och röstskådespeleriet är genomgående starkt. Musik och miljöljud bidrar till atmosfären, men berättelsen lyckas sällan engagera på djupet.
Brist på variation och överraskningar
Problemet ligger främst i att spelet inte fullt ut bestämmer sig för om det ska vara ett linjärt actionäventyr eller ett öppet spel. Uppdragen är ofta förutsägbara och återkommande, och alla större konfrontationer slutar nästan alltid med samma typ av knivstrid.
Tempot sjunker också vid längre transportsträckor, särskilt till häst, där spelaren inte har något nytt att upptäcka. För den som är van vid actionspel med högt tempo och varierade miljöer kan detta snabbt bli monotont.
Snyggt men ojämnt
Mafia: The Old Country är på många sätt ett välgjort spel. Miljöerna är fantastiska, striderna underhållande och den tekniska presentationen imponerar. Men bristen på variation och det ojämna tempot gör att helheten inte når sin fulla potential.
För spelare som värdesätter en vacker spelvärld och lättsamma actionmoment kan det vara ett underhållande, om än kort, äventyr. För den som söker en oförglömlig spelupplevelse är det dock inte här man hittar den.