Mafia har fått sig ett rejält ansiktslyft som på något sätt har sina begränsningar men ger oss samma totala upplevelse.
När jag hörde första gången att en Mafia skulle få sig en remaster så började jag genast bli skeptiskt, ännu mer skeptisk när jag hörde att detta handlade om alla tre spelen.
Men ju mer 2K Games började presentera detta och ju mer bilder vi fick se, desto mer nyfiken blev jag och fastän att Mafia 3 som är relativt nytt (2016) inte behöver något större lyft så var det just första Mafia-spelet som det var störst fokus på. Mafia som första gången släpptes 2002 behöver och fick sig ett rejält lyft denna gången.
Hangar 13 som är studion som för denna remaster har gjort ett riktigt hästjobb, dom har till och med spelat in scenerna på nytt för spelet, vissa av röstskådespelarna har fått göra en comeback bakom mikrofonen och allt detta för att vi ska få ta del av en klassiker i ny och modern tappning, som jag uppskattar allt det!
Recensionen kommer att fokusera på första Mafia endast denna gången då det är det spelet som jag tycker förtjänar mest kärlek. Här har vi ett spel som är över 18 år gammalt men som visar att story, manus och allt det som vi inte kan se egentligen fortfarande håller. Det är hög kvalitet på manusskrivandet men ännu mer på själva upplevelsen och känslan i spelet. Det är längesedan som jag verkligen känner att ett spel blir som en film som jag får integrera i.
Fastän att spelmomenten kanske inte är allt för varierande och ger allt för mycket till oss spelare, så är storyn och djupet i spelet något helt annat. Bara att få möjligheten att köra runt i Lost Heaven på 30-talet ger verkligen en känsla i sig. Mafia är typiskt ett spel som påminner om Mafia-filmer. Vi spelar som Tommy som från början är en trött och missnöjd taxichaufför. En kväll stöter han på två Mafia-medlemmar som sedan även blir hans bästa vänner och största fiender Sam och Paulie. Det är här hela resan början och man blir mer och mer insnodd i Mafia-gänget där gängen sinsemellan börjar ha sina krig.
Uppdrag efter uppdrag, konflikt efter konflikt, respekt och respektlöshet kommer och går. Känslan att vara i ett Mafiagäng har 2K Games verkligen lyckats med och Hangar 13 lyckas även att bibehålla detta i denna remake.
Grafiskt så är Mafia inte det vackraste men med tanke på vad dom har haft att jobba med så är jag ändå nöjd, hade dock velat se att man la lite mer energi på karaktärerna då det är där det är enorm fokus på. Detaljerna på till exempel bilarna och själva miljön som spelet utspelar sig på är verkligen på topp, imponerande och detta vill vi se mer av.
Där Mafia brister enormt mycket och som jag ändå tycker Hangar 13 borde gjort något åt är kontrollerna, kontrollerna i spelet är en ren katastrof och ibland känns det som att det är spelet som styr mig istället för att jag styr spelet. Tommy lever sitt egna liv ibland fastän det faktiskt är jag som ska styra, jag är Tommy men ändå känns det inte alltid så.
Vad jag dock gillar med Mafia är att man inte är nån superhjälte som tål 100 pistolskott innan man dör, istället tar det 2 till 3 skott och det är kört så ingen ide att leka superhjälte denna gången.
Jag är glad att Hangar 13 tog sig an att göra denna remaster av Mafia, vi fick en klassiker med välskriven story och intressanta karaktärer. Jag hade bara hoppats på att dom skulle ordna till kontrollerna lite mer och kanske till och med skapat lite mer material med den nya designen.
Nu vill jag gärna se ett helt nytt Mafia som är i kvalitet och nivå när det gäller storyn samt karaktärer som första Mafia, efter första spelet så gick det verkligen utför så nu har man en ypperlig chans att göra en värdig comeback.
