Du som har längtat efter en adrenalinfylld upplevelse där samarbete är nyckeln till överlevnad bör rikta blicken mot Saber Interactives senaste skapelse.
Trots att man vid en första anblick kan tro att titeln rider på vågen av nyligen släppta framgångar inom genren, har projektet varit under utveckling sedan det utannonserades sommaren 2023. Efter en tids förseningar har spelet nu landat, och det bjuder på en klassisk zombieslakt med några egna, unika twistar.
En berättelse som bleknar i jämförelse med spänningen
När det gäller narrativet i John Carpenter’s Toxic Commando är det tydligt att fokus ligger på action snarare än djupgående dramatik. Handlingen kretsar kring en grupp legosoldater som tar sig an ett till synes enkelt uppdrag: att leverera en mystisk container. Som väntat går allt snett, och gruppen tvingas samarbeta med en oväntad välgörare för att stoppa en global infektion.
Trots att spelet försöker injicera personlighet genom dialog och frekventa filmsekvenser, når manuset sällan ända fram. Dialogen känns ofta klichéartad och humorn landar inte alltid rätt. För den som främst är här för spelmekaniken finns dock en tacksam funktion – alla mellansekvenser går att hoppa över, vilket gör att man snabbt kan återgå till det som spelet faktiskt gör bra.
Spelmekanik som påminner om klassiska genregiganter
Där denna John Carpenter’s Toxic Commando recension verkligen hittar positiva aspekter är i själva stridsmomenten. Om du uppskattar den intensiva känslan från titlar som Left 4 Dead kommer du att känna dig som hemma. Spelet bemästrar konsten att kasta enorma vågor av odöda mot spelaren, vilket skapar en känsla av att vara konstant pressad.
Du ställs inför olika typer av fiender:
- Wanderers: Ensamvargar som utgör ett litet hot men skapar atmosfär.
- Mobbar: Större grupper som kräver snabb reaktionsförmåga.
- Swarms: Massiva floder av fiender som väller fram över terrängen och kräver maximal eldkraft för att hållas på avstånd.
Vapenarsenal och uppgraderingssystem
Spelet erbjuder en gedigen uppsättning av standardvapen såsom hagelgevär, automatkarbiner och kulsprutepistoler. Dessa kompletteras av specialvapen som hittas ute på kartorna, däribland granatkastare och kraftfulla rälsvapen (railguns) som är extremt effektiva mot tyngre mål.
Uppgraderingssystemet är funktionellt men något förutsägbart. Genom att använda ett specifikt vapen under en längre tid låser du upp möjligheten att montera tillbehör och höja vapnets nivå (tier). Detta ökar statistik som ammunitionshantering och genomslagsförmåga. Valutan för dessa uppgraderingar kan dock kännas något snålt tilltagen på lägre svårighetsgrader, vilket skapar en viss tröskel för progression.
Klasser och färdighetsträd
Varje spelarklass har sitt eget färdighetsträd. Medan vissa förmågor, som Strike-klassens kraftfulla avstånd attacker, är mycket tillfredsställande att använda, består stora delar av träden av passiva bonusar. Snabbare omladdning eller extra granater är praktiskt, men det saknas ibland den där riktigt kreativa gnistan som gör att varje val känns unikt.
Fordon och resurshantering i fält
En intressant aspekt är möjligheten att framföra fordon mellan målen. Detta tillför ett lager av utforskning där spelare kan samla på sig reservdelar, ammunition och specialvapen. Fordonen har olika roller, exempelvis fungerar ambulansen som en rullande läkarstation. Körkänslan är stabil, även om man måste vara vaksam på terrängen; att fastna i lera utan en vinsch kan snabbt leda till en farlig situation om en svärm närmar sig.
Utmaningen i att spela ensam kontra kooperativt
Spelet är utan tvekan designat för samarbete. I kooperativt läge finns ett generöst system för att återuppliva fallna kamrater. Om du däremot väljer att spela solo blir upplevelsen betydligt mer oförlåtande. Avsaknaden av checkpoints innebär att ett enda misstag kan tvinga dig att spela om hela uppdraget från början.
Detta blir särskilt tydligt på högre svårighetsgrader, där spelet verkligen skiner. När resurserna är knappa och fienderna är många krävs koordination och taktik. För den som söker en genuin utmaning är det de högre nivåerna som ger den mest tillfredsställande spelupplevelsen.
Teknisk prestanda och visuell presentation
På PlayStation 5 levererar spelet ett stabilt flyt i sitt prestandaläge. Trots att den visuella detaljrikedomen kan sjunka något på längre avstånd, prioriteras en jämn bildfrekvens, vilket är kritiskt när hundratals fiender interagerar på skärmen samtidigt. Den visuella stilen är funktionell och fångar känslan av en arkadskjutare, även om den inte sätter några nya grafiska standarder.
