Capcom och Disney har utvecklat en uppdaterad version av plattformsspelet Duck Tales till NES, Teknikhype har nu testat spelet.
Det är skillnad på spel från förr och nu. Det är inte bara det grafiska som sätter sin prägel på spelen från 80-talet, det är hela känslan. Det är få spel under de senaste åren som fått mig så löjligt intresserad av att nöta samma moment gång på gång utan att tröttna. För det var just den biten det handlar om förr, att klara svåra moment på få banor. Allt detta har nu kommit upp till ytan igen tack vare Duck Tales Remastered HD.
Gåshuden reser sig och taktnärven drar igång redan på titelskärmen, ni alla känner med största sannolikhet till den, signaturmelodin till Duck Tales. Det är med inslag av bit-musiken som låten drar igång och suget efter att komma igång blir allt starkare!
Det ska läggas på minnet att detta är en remake, så Capcom har gjort ett par förändringar i spelet. Till största del så känns det som ett sätt att gå till mötes mellan retrospelarna och nya fans. Men denna förändringen smälter in bra och tar inte bort något från originalspelet.
Handling
Det hela börjar med att Björnligan gör intrång på Farbror Joakims kassavalv och försökte roffa åt sig alla hans pengar (igen). Vi har valt att skriva Björnligan och Farbror Joakim trotts att spelet är på Engelska och karaktärerna har namn som Beagle Boys och Mr.Mcdee. Men det är trots de Svenska namnen som klingar starkast på dessa klassiker.
För att förhindra stölden så åker Farbror Joakim och hans butler, Albert, till valet och stoppar Björnligan. Denna delen av spelet är helt ny och finns inte med på originalversionen av spelet, detta blir en form av tutorial så man blir varm i kläderna och kommer in i kontrollerna.
När valvet väl är räddat så hittar Farbror Joakim en skattkarta för fem olika platser på och ovanför jorden. Det är allt från skogar i Amazonas, grottor i Afrika till månen. Det är alltså först nu man kommer till starten på äventyret som först ägde rum 1986 på NES (Nintendo Entertainment System. Härifrån kan man nå alla fem platserna i valfri ordning. Efter att en bana är avklarad så blir den markerad och ospelbar.
Ett moment som Capcom lagt till i denna nya version är mellansekvenser, dessa är lite roliga att kolla på då det förs dialoger mellan karaktärerna. Det byggs även en bättre story när man får dialoger allt eftersom. Capcom har dock utfört dessa lite osmidigt då man är tvungen att pausa spelet och välja att hoppa över sekvensen istället för att bara trycka A eller annan valfri knapp. Momentet går snabbt som det är nu, men blir lite störande då banorna ofta kräver ett par omspelningar innan man klarar dem.
Kontroller
Spelet kan avnjutas både med Wii U Gamepad eller Wii U Pro Controller. Väljer du att spela med Gamepaden så kan du antingen kolla på TV:n eller på kontrollens skärm. Vill du hellre använda skärmen som en karta så kan man göra det genom att pausa och trycka X.
Föredrar du en mindre kontroll så kan du använda Wii U Pro Controller. Även denna kontrollen fungerar riktigt bra och ger nästan en skönare känsla till spelet.
Själva styrningen är, inte helt oväntat, simpel. Duck Tales kommer från NES som har två knappar och en D-pad, så med andra ord behövs det två knappar och en D-pad. Du går fram/bak, duckar och klättrar upp/ner med D-paden. Hoppar gör man med A/B och Pogo-sticken tar man fram med X/Y.
Grafiken
Att uppdatera grafiken från en 8-bits konsol till en konsol som visar fullHD känns som ett väldigt enkelt drag. Men i det uppenbara så är det många faktorer som kan gå fel, i det stora så handlar det mest om känsla och kvalité.
Förutom att allting är betydligt mer detaljerat så har Capcom valt att göra karaktärerna i tekniken cell shadeing vilket ger en känsla av serietidning eller pappersutklipp. Denna teknik ligger perfekt i spelet och smälter ihop väldigt bra med den fasta bakgrunden.
När det kommer till miljöer och fiender så ser det i stort sätt ut som förr, men lite skillnad är det då fienden har tagits bort och bytt plats lite här och var. Diverse hinder har också fått ge vika för uppdateringen, men det är inget som förstör helhetsupplevelsen.
Extra
En sista detalj som Capcom lagt till är ett galleri där man kan köpa tavlor för sina insamlade förmögenheter. Dessa tavlor är bilder på karaktärer i spelet, konceptkonst, bilder från serien och annat som har med spelet eller serien att göra. Oftast känns tillägg som dessa ganska irrelevanta, men i detta spelet vill man bara se mer då hela Duck Tales fenomenet har varit en så pass stor del av ens uppväxt.
Omdöme
Duck Tales Remastered HD är ett helt fantastiskt spel som väcker gamla spelnerver till liv igen. Trots att spelet är nyutvecklat så finns det en känsla i det som tar en tillbaka till sent 80-tal. Grafiken är charmig och skarp, musiken är passande och de retroljud som kommer till och från förgyller känslan än mer.
Tyvärr måste vi backa från ”bättre-stämpeln” och nöja oss med ”bra”, vi vill verkligen inte backa, men spelet äter upp sig själv lite då vi upplevt att konsolen hängt sig under spelets gång samt att knappen för pogo-sticken (Farbror Joakims käpp) har dålig respons till och från vilket kan kosta liv i krislägen (detta då vi använt den enklare/automatiska pogo-knappen).
Det ska nämnas att Capcom jobbar på en uppdatering till Wii U versionen, där lägger de kraft på att spelet hänger sig då vi inte är ensamma om detta problem.
