Doom är tillbaka och när vi inte trodde det kunde bli mer brutalt och mer blodigt isar id Software att allt är möjligt, Doom Eternal imponerar från början till slut.
När vi fick en rejäl reboot på Doom 2016 hyllades spelet på flera sätt och gamla som nya fans verkligen hyllade Doom då. Det är högt tempo, enkelt upplägg, relativt enkla mekaniker och helt enkelt så som ett Doom ska vara.
Nu får vi uppföljaren Doom Eternal som utspelar sig bara åtta månader från Doom 2016 där helvetet mer eller mindre har kommit till vår planet och huvudkaraktären Doom slayer som vi spelar som har bara ett uppdrag, få allting att gå tillbaka till det vanliga, men inte helt oväntat är det lättare sagt än gjort.
Även om man tror att Doom Eternal är en ren uppföljare där vi bara får mer av det som första spelet bjöd på så har utvecklarna gjort så mycket mer. Doom Eternal bjuder fortfarande på samma helvete, vissa fiender som vi känner igen men det finns en massa nytt. Men den största nyheten är helt klart stridssystemet som är mer ännu mer kaos men på ett sätt att man fortfarande är medveten om allt som händer och det gäller att vara taktiskt på olika sätt, både med rätt vapen men även med rätt mekaniker.
Det som imponerade mig med Doom 2016 men ännu mer med Doom Eternal är grafiken och prestandan som håller sin höga fps i nästan alla actionfyllda moment och tro mig, det kan bli rejält kaotiskt men min fps går nästan aldrig under 120 och jag håller mig på 144 (som är max för mig) utan några som helst problem. Då har jag även alla inställningar på högsta möjliga, men det är just här som id Software verkligen visar hur ett spel i denna genren ska vara prestandamässigt.
Förutom grafiken har vi nog den bästa musiken som jag någonsin har hört i ett spel, musiken är magiskt och det passar så perfekt. Musiken är skapat av Mick Gordon som gjort ett riktigt bra jobb med att ta fram musik som passar ett spel som Doom och det kan bli riktigt actionpackat där musiken lyfter detta ytterligare. Jag har nog inte hört bättre musik i ett spel som i Doom Eternal och det blir allt mer ikoniska låtar som jag hoppas flera spel kommer ta lärdom av där man visar hur viktig musiken kan vara för att skapa stämningen.
Det finns så mycket som jag gillar med Doom Eternal, det som jag kanske är minst imponerad över när det kommer till kampanjläget är storyn i sig som inte imponerar på mig som första spelet gjorde och tanken att helvetet kommer till jorden är bra, men man skulle kunnat ta det ett steg längre och dessa ”badguys” kunde varit dom som man minst anade, men det är fortfarande en intressant story och med Doom-spel vet man aldrig om det blir ett lyckligt slut eller inte. Hur det slutar i Doom Eternal är helt klart något man måste uppleva själv, ni kommer inte bli besviken.
Doom Eternal bjuder på nya mekaniker, vi har fortfarande dubbelhopp men nu även dubbel ”dash” där vi en väldigt kort period rusar framåt just dessa två olika förmågor kommer ha stor betydelse på flera sätt, inte bara i striderna men även när vi ska ta oss fram på dom olika kartorna. Precis som i nästan alla Doom så finns det flera hemligheter lite här och var på kartan som ibland är lätta att se, men ibland gäller det verkligen att leta och använda sina förmågor på bästa sätt.
Vapnen har fått sig ett lyft där vi hittar gamla klassiker från första Doom-spelen men i en ny tappning, men favoritvapnet hos mig och säkert många andra är Super Shotgun som följer med även denna gången, dock med en liten uppgradering där vi hittar en krok på framsidan som gör det möjligt att greppa tag i fienden och dra sig till den i hög fart, detta kan användas på flera olika sätt och gynna om man måste ta sig från en plats riktigt snabbt. Alla dessa mekaniker är så passande och så behövande i Doom Eternal där det stundvis underlättar eller i alla fall ger den känslan.
Det som dock ställer till det stundvis är ammo, det finns begränsat med ammo under hela kampanjen dock så har utvecklarna gjort detta medvetet då det finns andar sätt att få tag på ammo, bland annat kan motorsågen som följer med från början ha stor nytta och bjuda på en hel del ammo om den används rätt. I Doom 2016 var BFG-vapnet i stort fokus och denna gången är det bara en i mängden, dock så är det snålt med ammunition till BFG så det gäller att man använder den rätt och sparsamt.
En annan punkt som jag inte är lika förtjust i är hur man uppgraderar sin Doom Slayer, det är fortfarande endast fokus på Health, Armor och Ammo. Kapaciteten hur mycket man ska ha av varje och för att uppgradera dessa måste man hitta specifika kristaller som oftast är ganska gömda och kommer vara allt viktigare ju närmare man kommer till slutet och anledningen är att fienderna blir jobbigare, tål mer och helt enkelt överraskar med nya förmågor och vapen. Jag gillar det enkla med att bara behöva tänka på Health, Armor och Ammo där man kan lägga fokus på vapnen istället och sin spelstil för att överleva.
Det finns mycket nytt i Doom Eternal fast i ett skal som vi känner igen och verkligen uppskattar. Detta är verkligen hur en uppföljare ska vara där vi får vara med om saker och ting vi känner igen men i en helt ny tappning och med flera positiva nyheter utan att krångla till det.
Fienderna är många gånger nya, det jag dock märker är lite svagare och mest buggiga är både minibossar och bossarna i Doom Eternal. Just bossarna kan vara riktigt jobbiga på det sättet att dom buggar med sina förmågor eller med sina rörelser, frustrerande men inte omöjligt att slå. Många gånger kunde vissa bossar vara lättare än minibossarna där just balanseringen kanske inte är den bästa uppenbarligen. Jag hade mer än gärna velat se lite mer mekaniker hos bossarna, flera moment som skulle svåra till det för oss och verkligen få oss att känna att detta är en boss som inte endast går ut på att fylla med bly (eller laser) utan faktiskt även måste göra andra moment. Kanske får vi detta i nästa Doom, för fler lär det bli.
Doom Eternal sätter spelet ännu en gång på kartan och jag inte annat än rekommendera Doom Eternal varmt för alla som gillar denna genren. Actionfyllt och en story som till en viss del är intressant men här handlar allt om det brutala, blodiga och sist men inte minst, helvetet. Det finns punkter som jag tycker är bättre i Doom 2016 som bland annat bossarna, men det finns dock mer som Doom Eternal lyfter bättre, bland annat mer att göra på varje karta såsom att hitta hemligheter och ta sig an andra utmaningar. Fördelar och nackdelar, men i slutändan så tycker jag helt klart att man ska spela igenom båda spelen.
