Skaparen bakom Halo är tillbaka med ett helt nytt spel, men kan han verkligen lyckas en gång till med lite nytänk? Njaa… inte dåligt men inte bra heller.
Av någon anledning så har Disintegration fått väldigt lite uppmärksamhet, med tanke på hur stort Halo är och hur stort namn Marcus Lehto har inom tvspelsindustrin så är det väldigt få som pratar om Disintegration. Disintegration bjuder på en story men störst fokus är det kanske inte helt oväntat på multiplayerdelen.
Disintegration utspelar sig i en tid inte allt för långt fram utan en ganska nära framtid där mänskligheten av olika anledningar valt att stoppa in sina hjärnor i robotkroppar för att överleva pandemier, hunger m.m. Men inte helt oväntat så finns det dom organisationer som tycker att alla ska vara robotar med människohjärnor och det är här vi kommer in i bilden för att skydda detta, människan är fortfarande viktig även utan dessa robotkroppar.
Disintegration är en kombination av action och RTS där man ger order till sina ”soldater” eller följeslagare vad dom ska göra, vilka områden som ska beskydda m.m. Till en början gillade jag denna ide, för samtidigt så har jag chansen att skjuta ner fiender med min svävande farkost (gravcycle). Kan säga att fastän man känns som att vara lite övermäktig i sin gravcycle så gör man inte särskilt mycket skada och man är väldigt beroende av sina soldater på marken.
Varje soldat i sin grupp har olika specialförmågor som ska underlätta eller gynna oss på olika sätt, oftast ganska lätta specialförmågor som gynnar. Dock är problemet att fastän hela spelet i stort sett går ut på att styra dessa karaktärer så är det svårt att få dom att göra som man vill, om jag vill dom ska ta skydd bakom olika föremål så gör dom inte det, dom kan ställa sig precis i fienden skottlinje och när jag inte vill att dom ska attackera så gör dom det i alla fall. Många brister i denna AI som jag tycker är bland det viktigare i spelet då allt utgår från att dom ska göra som jag säger och samtidigt kunna förstå när dom ska gömma sig eller ta skydd i en strid.
Storyn är till en början intressant, vi ska bekämpa något som känns omöjligt men sakta men säkert gör vi framgång och allt fler går med oss och vill nå samma mål. Man vill verkligen fortsätta framåt för att se vad som händer, nyfikenheten och spänningen finns där. Men efter halva storyn som tröttnar man, för det börjar repetera sig och spelet blir enformigt.
Mellan varje uppdrag man klarar av kan man gå runt i sin bas för att prata med dom olika karaktärerna samt uppgradera både sig själv och sina soldater på olika sätt, just uppgraderingsdelen är viktig och ganska lätt att förstå, så det är ett plus för den som inte vill ha det allt för komplicerat.
Mellansekvenserna i Disintegration är riktigt bra och välregisserade där man har tänkt på detaljerna men även här som spelet visar att mannen bakom Halo har rätt erfarenhet till rätt spel.
Grafiskt så är Disintegration snyggt, detaljerat och jag gillar detaljerna som varje karaktär har i spelet. Ibland kanske man känner igen vissa karaktärer från andra spel, men jag ser det mer som ett plus med snygg design. Det är möjligt att skjuta sönder vissa byggnader om fienderna skulle gömma sig där inne. Bra prestanda med stabila FPS som gjorts bra samtidigt snyggt.
När det kommer till multiplayerdelen så har jag inte lagt allt för mycket energi på detta, det lilla jag testat så är det underhållande till en början. Värt att tänka på är att det inte går fort, varje match kan ta tid och detta fastän att man lyckas få ner såpass många fiender. Det finns lite olika spellägen där dom är baserade på 5v5 där man till exempel ska ta över en specifik punkt och hålla den så länge som möjligt, eller man ska eskortera soldaterna mellan olika punkter som i sin tur ger tillgång nya förmågor m.m.
Multiplayerdelen är inte dålig men det finns brister, jag skulle vilja se att man väljer vilka soldater ska vara med i mitt ”crew” istället för att det är förbestämt.
Det finns en del saker som Disintegration gör rätt, men ändå är det något som gör att jag tröttnar snabbt, det blir enformigt och striderna är långsamma och tar sin tid. Detta gäller både singleplayer och multiplayer. Men samtidigt kan jag inte säga att Disintegration är ett dåligt spel då det finns garanterat dom som kommer tycka om det om man gillar RTS och inte stör av sig av mindre buggar. Tyvärr så hoppas jag inte på att få se ett Disintegration 2 utan vill istället se att Marcus skapar något nytt, gör om, gör rätt.
