RSM 2014: Föreläsning Nintendoklubben

Den klassiska Nitnendoklubben har för idag återförenats och håller en föreläsning på RSM, här hittar ni dess höjdpunkter.

Föreläsningen börjar med en film från dåtiden där de pratar om Super Mario, Bergsala AB och hur klubben hjälper spelare runt om i Sverige. Bergsala AB var aldrig påverkad av den ekonomiska krisen under 80-talet.

Jens Ohlin, Stefan Persson, Tobias Mellström, Hasse Johansson, Ingamar Svensson och Camilla Lindén kommer upp på scen. Några av medlemmarna är tyvärr inte på plats.

Presentation

Jens Ohlin börjar presentera sig och han har jobbat på Bergsala mellan -86 till -95. Han började innan Nintendo kom till Sverige med att jobba på lagret och sortera manualer till gamla datorer. Telefontiden var en dag i veckan mellan 15 – 17 för att det skulle passa hans studier.
Favoritspelen är såklart Mario och Zelda.
Spelar idag: Inte speciellt mycket, gärna enklare spel så som appar till telefonen.

Stefan Persson börjar 1985 på lagret i Bergsala AB tillsammans med Jens Ohlin 14 år gammal.
Favoritspel: Tetris och Zelda.
Spelar idag: Spelar gärna Clash of Clans och andra strategispel, det ska inte ta speciellt mycket tid

Tobias Mellström började också 14 år gammal på Nintendoklubben genom en bugg han upptäckt med en kompis.
Favoritspel: Super Mario, Zelda och Metroid.
Minst omtyckta: Shadow Gate
Spelar idag: Boarderlands och andra öppna spel, även Tetris

Hasse Johansson började på 90-talet med kvällstiderna. Han var en av de första i Sverige som klarade Japanska versionen av Super Mario Bros 3 innan det kom till Sverige.
Favoritspel: Mario Kart och NHL
Minst omtyckta: Testa buggar i Shadow gate
Spelar idag: Mario Kart med sin son

Camilla Lindén spelade som en dåre för att få jobbet på Nintendoklubben, men hon fick jobbet tack vare att hon klarade ett spel.
Favoritspel: Street Fighter
Spelar idag: Spelar mest med sin lillebror

Ingmar Svensson var i himmelriket fram -93 när han jobbade på Nintendoklubben.
Favoritspel: Mario Kart
Sämsta spel: Adventure of Lollo
Spelar idag: Retrospel, NES-spel

Minnen

Jens tar fram sin originalklubbsjacka som fortfarande passar perfekt, en jacka han inte använder/har använt nämnvärt under alla år.

Svenska Nintendoklubben åkte till Seattle för att träffa Amerikanska Nintendoklubben. Där var de 10 – 20 personer som jobbade dygnet runt med att hjälpa spelare i USA.

Tobias Mellström gillar mer rollspel, bland annat spelade han mycket Final Fantasy 1, tyvärr kom det aldrig till Sverige vilket gjorde att hans erfarenheter i spelet inte var speciellt nödvändiga.

Hasse pratar om hans minnen (och fusk) inom NHL där han lyckades ta sig upp och vinna hur dåligt det än hade gått.

Camilla gillar Street Fighter och var överlägsen efter alla speltimmar med Chun Lee.

Adventure of Lollo var ett jobbigt spel att spela enligt Ingmar då han inte hade kommit lika långt som spelarna som ringde in.

Ingmar tyckte det var värst att spela spel för att man var tvungen utan att man egentligen ville. Om folk hade problem med buggar som Nintendoklubben var tvungen att testa själva och ta reda på hur man tog sig ur buggen.

Tobias gillade inte Shadow Gate då det var för svårt och problemen var svåra att ta sig igenom och förklara för spelarna.

När Stefan och Jens började med Nintendoklubben var det i stort sätt bara roliga spel vilket gjorde att de aldrig upplevt de tråkigare spelen, när de kom skickade de oftast över de till nyare i Nintendoklubben då de hade för mycket annat att göra.

När det kommer till Mega Man så är Nintendoklubben enade över att Mega Man 2 är det bästa spelet i serien!

De spel som det kom flest frågor om var: The Legend of Zelda (hela telefonsystemet slogs ut dagen då Zelda släpptes, gick inte att ringa till polis eller brandkår), Shadow Gate och Adventure of Lollo (besvarades av Ingmar då han var ensam om att ha pärmen med lösningar när ingen annan ville ha det).

Kuriosa

Stefan Persson pratar om när han och hans kompisar testar demos till olika spel som eventuellt skulle komma till Sverige. Detta blev rekommendationer till cheferna då de eventuellt skulle köpas in.

Dia Psalma var på turne i mitten av 90-talet, de fick syn på Super Mario-gubben utanför Bergsala i Kungsbacka. De körde in på parkeringen och klev ut i svarta kläder. Inne på kontoret blev folk nästan rädda för de svartklädda personerna, men när de kom in i kontoret så presenterade gruppen sig och berättade om hur de spelade Nintendo i turnébussen. Dia Psalma fick sig därefter en rundtur på Bergsala.

Tråkiga arbetsuppgifter

När PC:n kom till kontoret så kunde de göra enklare manualer i Word och skriva Nintendoklubben blad. Vissa tråkiga saker med detta blad var att de var tvungna att skriva bra om viss spel trots att de inte ville det.

Jens pratar om spökskriverier, han själv har skrivit en hel del texter för andra. Han säger också att många tidningar, inga namn nämnda, lät sina barn spela och säga deras intryck. Vissa av dessa skribenter är aktiva än idag.

Då och då ringer barns mammor då barn inte vågade, säger Ingmar. Därefter ringer samma personer igen och ställer samma fråga efter 10 minuter. Ett tecken på att spelaren vet bäst vad som gäller. Som när exempelvis papporna ringde som var betydligt mer insatta, som ”deras söner” hade problem med.

Tobias har inget specifikt samtal, men många ringde in och ville prata. Som exempel ringde dom för att få hjälp genom ett helt slott i valfritt spel utan att anteckna eller spela samtidigt, där var själva samtalet en kul grej.

Helgsamtal var en återkommande punkt i arbetet, folk kunde ringa 04:00 en lördagmorgon för att fråga hur man flyttade vissa stenar eller ta sig förbi olika hinder i spelen. Detta var en av de sämre delarna i jobbet då folk inte slutade ringa, julafton var en stor dag när folk ringde till Jens privata telefon då barn fick spel i julklapp.

Kalle spelade Rad Gravity, ett otroligt svårt spel, som han kom till sista bossen på. Väl på plats så gick strömmen i hela huset, detta var på tiden då sparfiler inte fanns att tillgå.

Hur de kunde allt

Nintendoklubben hade väldigt sällan guider eller några hjälpmedel. Där fick de lära sig själva genom att spela och prata med andra spelare.