Det är inte allt för ofta vi får ta del av ett skräckspel men denna gången är det annorlunda där det kan sluta egentligen hur som helst, vi har helt enkelt kontrollen om hur detta ska sluta.

Detta kommer nog bli den svåraste recensionen att skriva då vi inte bara fått direktiv av Sony gällande att inte avslöja (spoila) för mycket men vi väl spelat Until Dawn så vill man inte berätta för mycket för att förstöra upplevelsen som helt klart är värd att uppleva själv.

Jag är galen i skräckspel men ändå är jag en riktig fegis som kanske inte alltid vågar spela detta när det mörknat till eller att ha på mig hörlurar på högsta volym, men med Until Dawn visste jag faktiskt inte vad jag hade att se fram emot mer än att jag får ta en massa beslut där de ena leder till det andra.

Film eller spel

Men vi kan börja med att snacka lite om det grafiska som vi egentligen vet vad det är, bra eller dåligt. Ibland ser det riktigt bar ut och karaktärerna har utan tvekan fått en mer realistisk känsla, men sen i andra stunden känns dom som dockor med lite smink på som ger ifrån sig ett ansiktsuttryck som inte känns varken trovärdigt eller bra ut. Miljöerna som spelet utspelar sig i däremot är utan tvekan av toppklass och känslorna som man har skapat i spelet då det är skräck i fokus har man lyckats med riktigt bra. Det märks snabbt att utvecklarna har jobbat på att få till en känsla som ska efterlikna en film så mycket som möjligt, det blir en film där man själv får ta besluten. Dödsscenerna är några exempel som kanske känns lite överdrivna och kunde skippats i vissa fall, tyvärr rätt många.

När det kommer till spel som Until Dawn så är det just ljud och inte bara rösterna som är viktiga och här kan man höra minsta lilla detalj i spelet som gör att håret reser sig. Bara att gå i huset och man vet att just ”jump scares” kan hända när som helst gör att man hela tiden är lite extra försiktig, ett litet tag i alla fall innan man hoppas på den uppgift man har som oftast blir att utforska eller undersöka var ifrån oljudet kommer.

När det kommer till huvudpersonerna i spelet så handlar det om åtta vänner som har sina interna problem oftast relaterat till kärlek eller att nån är intresserad av den andre. Varje karaktär i Until Dawn har även sina egenskaper och sin personlighet som man får sig en bra introduktion utav i början, det är även detta som i slutändan kan leda till ett och annat beroende vilka val man gör under spelets gång. Man kan helt enkelt välja hur storyn ska vara i spelet och om det ska bli ett lyckligt slut, tråkigt slut eller om det ska vara något helt annat som man inte väntat sig och kanske väljer att spela om spelet med andra beslut, man bestämmer helt enkelt själv över de mesta denna gången.

En story som vi känner igen

Det är just det som gjort Until Dawn så populärt att det inte finns ett vanligt slut och att det är så linjärt utan varje beslut man tar i spelet med dom olika karaktärerna kan betyda en helt annan historia som gör att man får reda på mer om varje person eller mindre, det finns helt enkelt inget som är rätt eller fel i detta spel utan det blir vad vi själva väljer.

Man ska vara med på att det blir en hel del Quick events så man ska inte lämna ifrån sig handkontrollen och ibland får man som spelare möjligheten att ta den ”snabba” vägen vilket betyder snabba quick events eller om man istället vill ta de lite lugnt. I spelet visas det tydligt om man ska lyfta upp något, vända, läsa eller liknande så man behöver inte springa runt för att leka vad nästa steg ska vara utan kan istället ta sin tid att andas ett par extra gånger när man väl ska ner i källaren och se vad för oljud man hörde.

Men det finns sina brister och några stora brister är t.ex i handlingen i spelet där åtta ungdomar åker till en stuga ute i skogen en snöig och kall helg när man vet sedan tidigare att saker och ting händer i stugan. Sen att folk försvinner lite titt om tätt i området verkar inte heller skrämma dom, de känns lite som typisk skräckfilm från 2000-talet (Scream, I know what you did last summer osv) där sådant som kanske vi kanske tycker är vettigt inte är lite klart för dessa ungdomar.

Redan i början av spelet så kommer vi även få se ett känt svenskt ansikte i spelet, Peter Stormare som har helt klart har en annorlunda roll i detta spel men minst lika viktigt som alla andra.

Ett problem som vi märkte flertalet gånger var att kontrollerna inte var helt optimala och kameravinkeln kunde ställa till det rätt rejält, speciellt om det vara trånga utrymmen och man av nån anledning blev jagad. Det är oftast moment där man verkligen ville att handkontrollen ska vara felfri som problem kunde uppstå.

Första frågan många ställde oss var om spelet är läskigt, blir man rädd, hoppar man till?

Jag som är lite av en fegis så tyckte jag att detta spel är ett måste med hörlurar och glömt allt med som har med hemmabio eller tv-högtalare att göra. Sony har t.om tagit fram en app till PS4 som ska ”förbättra” ljudet till Until Dawn och gör de hela snäppet läskigare och ge bättre ljud. Eftersom ljud är oftast det som leder till att man blir lite mer rädd är det just hörlurar man ska ha på sig när man tar sig igenom detta spel, men även andra skräckspel om man verkligen vill få till känslan på allvar.

Been there, done that!

Många tycker att spelet påminner mycket om dom första Resident Evil-spelen och vi kan hålla med delvis, men är det något dåligt? Menar det var nästan mer eller mindre Resident Evil som väckte till liv spel och skräck samt möjligheten till att röra lite relativt fritt på dom olika banorna. Until Dawn har som stor fördel att man väljer nästan alla besluten som ska göras men man måste fortfarande gå en bestämd väg för att ta sig till mål eller vad man nu väljer ska hända med dessa ungdomar.

Until Dawn är ett snyggt spel, med riktigt bra ljud där man lyckats få till den mer läskiga känslan i spelet. Om själva storyn i sig håller är tveksamt men stort plus att vi i alla fall får avgöra vad som ska hända samt hur.

Omdöme

Bättre-stämpel var det förtjänt och det finns många fördelar med spelet. Vi vet som sagt egentligen inte hur många slut det finns utan det är något man får ta sig igenom själv för att se om man kan få nån variation.

Ännu en gång så rekommenderar vi att man spelar detta spel med hörlurar på och sen är det bara att själv välja hur man vill att sin omgivning ska vara, tänd eller släckt. Vi spelade oftast spelet dagtid och ärligt talat var de minst lika läskigt när man väl levde sig in i spelandet.

[column size=one_half position=first ]Fördelar

• Skräckänsla
• Ljud
• Ta beslut själv

[/column][column size=one_half position=last ]Nackdelar

• Storyn?
• Kontrollerna

[/column]