Det första spelet i serien besatt en fascinerande grundidé. Att kombinera detektivarbete med kosmisk skräck baserad på H.P. Lovecrafts Cthulhu-mytologi, utspelat i en översvämmad öppen värld, var ett ambitionsprojekt utan dess like.
Även om det ursprungliga konceptet led av utmaningar kopplade till sin öppna värld, visade utvecklaren Frogwares att det fanns något alldeles särskilt under ytan.
När utvecklarna nu återvänder med uppföljaren har man fattat ett modigt och alldeles enastående strategiskt beslut. I denna The Sinking City 2 recension undersöker vi hur spelstudion har skalat bort tidigare skavanker för att istället leverera en fokuserad, intensiv och oerhört underhållande skräckupplevelse. Genom att städa bort överflödiga element och istället satsa helhjärtat på klassisk survival horror i strama miljöer har Frogwares skapat ett spel som träffar helt rätt i genren.
Från öppen värld till renodlad skräcksymfoni
Den mest markanta förändringen i uppföljaren är övergången från den vidsträckta men ibland glesa stadsytan till mer avgränsade och omsorgsfullt utformade spelplatser. I det första spelet spreds innehållet ut över för stora ytor, vilket gjorde att repeterande mönster snabbt förtog känslan av mystik och obehag. Skräck kräver precision, och precision uppnås bäst när varje korridor och rum har ett tydligt syfte.
Frogwares har klokt nog valt att förkasta konceptet med en gigantisk öppen karta. Istället erbjuds spelaren en tät och claustrofobisk atmosfär där varje hörn bär på ett potentiellt hot. Upplägget för tankarna direkt till giganter inom genren, som Resident Evil-serien, med pussellås, låsta dörrar och osaliga varelser som vägrar att stanna på marken efter att ha blivit skjutna.
Att placera klassisk survival horror i ett stämningsfullt 1920-tal framstår som en ren snilleblixt. Den historiska ramplaneringen ger spelet en unik estetisk identitet där tidsenliga kläder, gammeldags vapen och ockulta fenomen samspelar i perfekt harmoni. Det är en upplevelse som känns fräsch och medryckande från första stund.
Calvin Rafferty och mysteriet i det översvämmade Arkham
Handlingen tar avstamp i den fiktiva och mytomspunna staden Arkham – hemtrakt för några av Lovecrafts mest kända berättelser. Staden har drabbats av en katastrofal översvämning, vilket skapat en isolerad och ödslig spelplats. De flesta av stadens invånare har redan evakuerats, men ett fåtal karaktärer dröjer sig kvar av personliga och ockulta skäl.
I centrum står den nye huvudpersonen Calvin Rafferty, en ockult äventyrare iförd klassisk hatt och rock. Cal är på ett intensivt uppdrag för att rädda sin partner i såväl äventyren som livet, Faye Bennett. Faye har hamnat i en övernaturlig koma efter en expedition till det drömlika planet drömlandet (The Dreamlands), och Cal gör allt i sin makt för att väcka henne till liv igen.
Ett fasansfullt hot i skuggorna
Allt eftersom berättelsen tar sin början ställs spelaren inför stadens nya och fasansfulla hot. Tillsammans med vattnet har slingrande, maskliknande varelser intagit Arkham. Dessa vidunder tar över döda kroppar och styr dem som aggressiva marionetter med ett enda mål: att utplåna allt levande i sin närhet.
Denna premiss sätter tonen för spelets inledande akt. Som spelare navigerar du genom Arkhams vattenvägar med båt för att ta dig mellan olika övergivna byggnader. Varje plats utgör ett eget litet skräckpalats där du tvingas söka efter arkana ritualer, lösa pussel och slåss för din överlevnad.
Förbättrad stridsmekanik med snabbare tempo
Ett av de områden som genomgått den mest märkbara uppgraderingen är stridssystemet. Där det förra spelet kunde kännas något trögt och oprecist, levererar uppföljaren en avsevärt snabbare och mer responsiv upplevelse. Striderna har fått nytt liv genom introduktionen av en funktionell unvikande rörelse (dodge move), vilket tillför ett lager av taktisk dynamik.
Fienderna i spelet är aggressiva och försöker ofta rusa mot dig. Genom att använda den nya undvikningsknappen kan du snabbt klossa åt sidan i rätt sekund, låta fienden missa sitt anfall och därefter utdela en förödande närstridsattack. Denna taktiska dans sparar värdefull ammunition, vilket är en avgörande framgångsfaktor i skräckspel där resurser ständigt är en bristvara.
Även om man från tid till annan kan sakna en snabbvändningsknapp på 180 grader – en klassiker i genrekollegor – känns spelkontrollen överlag mycket snabb, direkt och tillfredsställande.
En renodling av spelkonceptet
För att maximera fokus på skräck och överlevnad har utvecklarna gjort flera modiga rensningar i spelmekaniken:
- Smygmekaniken har avlägsnats: Borta är de ibland stela smygmomenten från föregångaren. Cal står raktrygg och möter monstren ansikte mot ansikte med skjutvapen i hand.
- Mätaren för mentalt tillstånd (Sanity Meter) är borttagen: Att mäta galenskap som en klassisk hälsomätare kändes tidigare något motsägelsefullt i förhållande till de tematiska inslagen. Genom att ta bort denna mätare blir spelupplevelsen renare och mer fokuserad på den omedelbara överlevnaden.
Detektivarbete i ny tappning: Pussel i fokus
Med tanke på att Frogwares har gjort sig kända genom sin framgångsrika Sherlock Holmes-serie är det intressant att se hur utredningsaspekten har anpassats i denna uppföljare. Huvudpersonen Cal må klä sig som en klassisk privatdetektiv från en noir-film, men hans uppdrag handlar inte om att förhöra misstänkta eller lösa mordgåtor i traditionell mening.
Utredningsverktyget Mind Palace finns kvar, men det har fått en ny och mer skräckanpassad funktion. Istället för att koppla ihop ledtrådar för att peka ut brottslingar används det mentala palatset nu för att kombinera miljöledtrådar. Dessa kombinationer leder i sin tur till kodlås, hemliga passeringskoder och lösningar på de mystiska pussel som spärrar vägen genom staden.
Detta gör att detektivkänslan fortfarande är närvarande, men på ett sätt som direkt stöder spelarens framfart genom de mörka byggnaderna. Pusslen håller hög kvalitet och ger en välkommen paus mellan de intensiva striderna.
Strategisk resurshantering och inventariesystem
Inget äkta survival horror-spel är komplett utan ett system som tvingar spelaren att prioritera vilka föremål som ska bäras med. I spelet återfinns ett klassiskt rutnätsbaserat inventariesystem där varje pryl tar upp ett visst antal rutor.
Detta ställer dig inför ständiga taktiska val. Ett uppdragsspecifikt föremål, som en nyckel formad som en fisk, kan ta lika mycket plats i väskan som ett helt handeldvapen. Det innebär att du regelbundet tvingas göra överväganden vid säkra rum och förvaringslådor.
Tillverkningssystemet (crafting) tillåter dig att kombinera örter och kemikalier för att skapa medicin och ammunition. Detta kräver att du noga planerar vad du plockar upp under dina undersökningar. Det taktiska inslaget med att ständigt väga utrymme mot eldkraft och hälsoartiklar bidrar starkt till den ständiga känslan av laddad spänning.
Omsorgsfullt utformade miljöer och speltempo
Efter den inledande akten i staden förflyttas handlingen till flera klassiska skräckmiljöer, däribland ett skräckinjagande och förfallet sjukhus. Miljödesignen är genomgående stämningsfull med fantastisk ljussättning, vattenreflektioner och detaljrika rum som berättar sina egna tysta historier om katastrofen.
Spelet håller ett högt och engagerande tempo genom hela sin speltid, som landar på omkring 15 timmar. Genom att hålla upplevelsen koncentrerad lyckas utvecklarna behålla skräckkänslan från start till mål utan att tempot mattas av.
När du väl har slutfört äventyret låses läget New Game Plus upp, vilket ger ett utmärkt återspelningsvärde för spelare som vill ta sig an Arkhams alla fasor på nytt med ökad svårighetsgrad och nya insikter.
Slutsats: En triumf för Frogwares
Sammanfattningsvis visar vår The Sinking City 2 recension att Frogwares har gjort ett helt rätt drag. Genom att våga släppa taget om den öppna världens stundvis tomma ytor och istället fokusera på en strömlinjeformad, intensiv och atmosfärisk skräckupplevelse har de skapat sitt hittills mest underhållande spel i genren.
Spelet kombinerar det bästa från klassisk 1920-talsockultism med de mest beprövade och älskade mekanikerna från survival horror-historien. Striderna är rappa, miljöerna är fantastiskt stämningsfulla och pusslen är både utmanande och belönande.
För alla som älskar skräckspel, Lovecraft-inspirerade berättelser och tight resurshantering är detta en titel som absolut inte får missas. Frogwares har visat att de kan ta sin vision till helt nya höjder, och uppföljaren står stadigt som en av årets mest underhållande skräckupplevelser.
