Recension: The Last of Us: Part 2

Sju år senare så får vi äntligen en uppföljare, men vad har hänt och har det verkligen varit värt den långa väntan? En massa överraskningar väntar oss.

För att spela The Last of Us: Part 2 så gäller det verkligen att man har spelat första spelet, det är ett måste för att man ens ska ha en chans att förstå nånting i storyn.

Men samtidigt så kommer det en hel del nya karaktärer som vi aldrig tidigare sett eller hört om, karaktärer som jag ärligt talat gör ett bra jobb och blir ett bra tillskott till spelet och storyn som vi ska kämpa oss igenom. Det märks tydligt att Neil Druckmann verkligen försökt ha med allt i The Last of Us: Part 2 när det kommer till storyn och känslor som detta lämnar efter sig.

Det finns kärlek, det finns kärleksproblem, det finns äventyr, skräck, moraliska beslut, överraskning… ja allt du kan tänka dig i ett spel som The Last of Us: Part 2 där allt kan hända när du minst anar det och det gör det också. Gång på gång.

Vad som är farligt när jag ska skriva ihop denna recensionen av The Last of Us: Part 2 är att jag inte vill avslöja nånting av storyn i spelet då detta är största anledningen till att man spelar det. Men det finns andra godsaker jag kan prata om och som jag tycker Naughty Dog gjort riktigt bra.

The Last of Us: Part 2 är verkligen som en film i mina ögon, en spännande film där vi då och då får chansen att utforska världen som denna filmen utspelar sig i. Alla skådespelarna i The Last of Us: Part 2 är dom bästa i världen utan tvekan, dialogerna är verkligen det bästa jag har sett på bra länge. Detaljer i dialogerna med ansiktsuttryck eller bara kroppsspråket gör så mycket.

Huvudpersonen denna gången är kanske inte helt oväntat Ellie tillsammans med Abigail ”Abby” som är två personer med väldigt nära relation. Joel finns med i ett hörn också men kanske inte i samma utsträckning som i första spelet, mer fokus på Ellie denna gången vilket inte är helt oväntat.

Alla dialogerna i The Last of Us: Part 2 är förutbestämda, det finns alltså inga alternativ för oss att välja mellan med olika konsekvenser, storyn är en rak linje där Naughty Dog försökt slänga med nån typ av öppnare värld med några fåtal sidouppdrag som egentligen bara handlar om att samla på sig mer material och få sig en bättre blick på vad som hänt världen eller just den staden, Seattle.

Att samla på sig material för att laga vapen, skapa ljuddämpare, molotovs och mycket mer som ska underlätta och hjälpa oss på vägen till målet i spelet. Det kan bli ganska stor fokus på att samla på sig just detta material, men inget måste. Det är något man väljer själv men jag har svårt att inte vilja utforska världen för att få en bättre inblick på vad som egentligen har hänt.

Det är även möjligt att uppgradera vapnen som man hittar och detta är väldigt enkelt, man måste hitta bordet där man kan modifiera sina vapen, man måste hitta scrap för att göra det möjligt att uppgradera och förklarar menyn väldigt bra och enkelt vad varje uppgradering gör, hur mycket scrap det kostar samt vad uppgraderingen gör, inte alltid plus på allt.

Denna gången har vi inte endast ”The infected” att slåss mot utan det finns en del andra grupperingar som kämpar med överlevnad och istället för att samarbeta gör dom allt i sin makt för att ta andras liv, människan är bra konstig när det väl gäller. Det är en god blandning i spelet där man med olika medel kan använda sig av The Infected till sin fördel genom att skicka dom mot fienderna och på så sätt kunna ta sig ur jobbiga situationer utan att behöva använda sig av sin ammunition eller andra medel.

Grafiskt så är The Last of Us: Part 2 utan tvekan det snyggaste spelet jag spelat på Playstation 4 och då ska vi ha i åtanke att konsolen är sju år gammal. Hur Naughty Dog lyckades med detta har jag ingen aning om, men jag önskar ärligt talat att dom hade väntat med The Last of Us: Part 2 till Playstation 5 och verkligen få till ett spel med kanske den bästa grafiken på marknaden. Mycket detaljer och det märks snabbt inte bara för storyn och dialogerna i spelet men även grafiska att Druckmann älskar detaljer, en detalj såsom när Ellie ska luta en gitarr mot ett bord och måste liksom balansera den rätt så den inte välter. Många såna smådetaljer i spelet som jag bara älskar och vill se mer utav, beroende på väder på kommer Ellie att använda sina kläder på olika sätt när man väl står stilla, regnar det till exempel så tar hon på sig jackans luva.

Musik, dialoger, ljud från omgivningen är bland det bästa jag har hört, återigen är det detaljer som man fokuserat på och allt det bara funkar vilket gör mig så glad och ännu ett bevis på att spel kan komma väldigt välpolerat på alla sätt.

The Last of Us: Part 2 är ett polerat spel, jag var ärligt talat inte med om någon som helst bugg i spelet fastän att jag mot slutet verkligen letade, försökte och försökte hitta någon som helst bugg men utan framgång. Naughty Dog må ha försenat spelet ett par gånger men samtidigt lyckades dom få till ett välpolerat spel också.

Det gäller att vara beredd på en emotionell resa i The Last of Us: Part 2 om man ger allt för att hänga med i storyn, just storyn är det som spelar roll här, hur allt börjar och hur allt ska sluta. Vi får en och annan överraskning också under hela resans gång, men samtidigt även svar på frågor som kanske kom upp i första spelet och som vi äntligen får svar på nu.

Jag ska ärligt säga att detta har nog varit den svåraste och lättaste recensionen jag skrivit i år, främst för att jag inte vill avslöja någonting från spelet men samtidigt så finns det så mycket som jag vill lyfta som spelet gör riktigt riktigt bra.

Något negativt som egentligen inte har med spelet att göra utan helheten är att det känns som att jag tycker det räcker med The Last of Us nu, Naughty Dog slutade med Uncharted för att förmodligen ge plats för något helt nytt och så borde dom göra även med The Last of Us. Men tyvärr tror jag vi kommer få se i alla fall ett The Last of Us: Part 3 innan något annat och den enda fördelen jag ser där är att spelet kommer till Playstation 5 och vi kan nog vänta oss ett riktigt snyggt spel.

The Last of Us: Part 2 är ett perfekt avslut för denna generationen av Playstation och jag hade velat se mer spel i denna kalibern med denna grafik, handling, välpolerat och ett spel som lämnar ifrån sig spår, spår av hur djup och känslosam en story kan vara i ett tv-spel, tror många trodde att detta endast var möjligt i filmen men inte denna gången.