Recension: Steamworld Dig: A fistful of dirt

Steampunkroboten gräver djupt i Nintendo 3DS-spelet Steamworld Dig: A fistful of dirt.

En ångdriven robot, i vilda västern, som utforskar gruvor? Känns helt logiskt faktiskt när spelet väl startats. Robotarna har tagit över världen, och spelet handlar om roboten Rusty, som har ett äventyr framför sig.

Spelet

Rustys fabror har efterlämnat gruvan åt honom, i den i stort sett öde staden Tumbleton. Med en enkel hacka är det bara börja gräva, och det djupt! Under markens yta går det att gräva ut och plocka med sig olika mineraler upp igen, för att sälja och köpa mer avancerad utrustning för att kunna ta sig ännu djupare. För desto djupare ner man kommer, desto svårare är det att ta sig fram. Hackan kan senare bytas ut mot en borr, som är ångdriven, och kräver alltså vatten. Vatten behövs även för att driva ångmotorn rejält i Rusty för att klara av extra höga hopp. Och vatten går att finna i djupet. Antingen i olika ansamlingar, eller då man har ihjäl nått monster som lurar i gruvan. Ju längre ner i djupet, desto svårare motstånd, men det blir även mer fascinerande miljöer att röra sig i. Några av de monster man möter, är nämligen det som finns kvar av den tidigare mänskliga civilisationen som numera är en depraverad kvarleva av alkoholiserade smått galna människor som slänger så väl flaskor som dynamit omkring sig.

I djupet är det också väldigt bra att se till att ha med lyse för att se olika fällor. Det går att hacka sig fram i mörkret, men det är inte särskilt lätt att kunna planera vart man ska ta vägen för att undvika farorna.

Emellanåt kommer man till olika platser där man snabbt kan ta sig upp till markytan igen. Dessa finns tackolov kvar sedan, så man inte måste ta sig hela vägen tillbaka från marknivån så fort man varit uppe för att sälja av lite guld och övriga mineraler.

I staden Tumbleton finns flera karaktärer man kan prata med och som har olika betydelse. I den annars rätt öde byn finns Dorothy. Hos henne kan man få hjälp med olika uppgraderingar. I Tumbleton bor även hennes pappa, som säljer saker som kan behövas i gruvorna. Det går även att få bra tips från Lola, som driver en saloon i byn.

Vad går spelet egentligen ut på? Ja, ju längre ner man kommer desto mer avslöjas vad som gömmer sig i djupet. För det handlar ju om att hitta det farbrodern fann. Men under spelets gång känns det som det inte spelar så stor roll. Vägen är ju målet.

Känslan

Redan vid första grävandet med hackan drogs känslorna tillbaka ungefär tjugo år bakåt, till spelet Boulder dash, men även till spel som Dug Dig, eller Terraria. Grävandet måste ske med eftertanke, då stora stenbumlingar kan falla ner om det grävs under dom – precis som Boulder dash. Har man hackat bort en sten, så kommer den inte tillbaka. I alla fall inte de vanliga stenarna. Men i övrigt är det förstås inte mycket likt. Musiken och karaktärerna i spelet är perfekta och snyggt gjorda. Det är inga svårigheter att manövrera i spelet. Pennan behövs inte, så det är bara greppa din 3DS och köra utan extra pillande.

Att dö

Att dö i spelet har ju både för- och nackdelar. Fördelen är ju att det går att ta sig ut genom att begå självmord, då man lyckats hacka sig till en omöjlig plats där det inte går att ta sig ifrån. Det negativa är när man dör utan att vilja det. Frustrerande nog tappar man det man samlat på sig, men har kvar hälften av sina pengar. Och man måste börja om uppe ovanför ytan. Det går ju att ta sig till platsen man dog på, och plocka upp sakerna igen, men inte om man är för långsam. Är man för långsam tillbaka är allt borta. Desto djupare ner, desto enklare är det att dö. Med någon slags bepansrade underjordiska sköldpaddor som skjuter pilar, eller snabba zombieliknande människor som kastar exploderande flaskor på en, så kan slutet komma fort. Alla man möter kan hackas till småbitar, men det med mer eller mindre svårigheter. Uppenbart är i alla fall att de kan ha ihjäl Rusty rätt lätt.

Omdöme

Detta indiespel som släppts av Svenska Image & Form, bjuder på roliga miljöer, bra musik och en skön känsla. Spelet är möjligtvis lite kort, men det är ju bara gräva lite olika vägar och utforska ännu bättre för att få spela längre. Att tvingas spela om ett långt parti efter man råkat klanta sig och dö är stressande och frustrerande. Det är schysst grafik och med 3D ges lite extra känsla i djupet. Spelet kräver lite eftertanke ibland, så att man inte hamnar fel och helt plötsligt hamnar i en situation där självmord är enda lösningen. För 79 kronor är spelet helt klart värt att köpa, även om det är lite väl kort. Men känslan man får för de pengarna ger spelet omdömet Bra!