Recension: Spider-Man

Spider-Man, Peter Parker är tillbaka i våra nya moderna konsoler och det är bättre än någonsin denna gången, äntligen!

Det är ingen hemlighet att superhjälte spel inte har gjort någon stor framgång när det kommer inom tvspels-världen förutom kanske Batman-spelen, men Insomniac vill ge det en chans till och det är Spider-man som ska svinga oss bland New Yorks gator.

När det första gången utannonserades ett nytt Spider-man spel kunde jag ärligt talat säga att jag inte alls var hypad, var inte alls nyfiken på detta då man blivit besviken så många gånger tidigare och att detta kommer bli ännu en sån gång. Spelet försenas och det flyttas fram flertalet gånger, men hypen hos många är fortfarande lika hög, dock inte hos mig.

När lanseringsdatumet närmar sig för Spider-man börjar allt fler trailers komma, allt mer information och vi får se allt mer och mer från spelet, det är där min nyfikenhet börjar växa. Spider-man är tillbaka men i en helt ny tolkning och vi har enorma New York som spelyta, vad kan gå rätt eller fel?

Kan säga när vi startar upp spelet första gången på vår Playstation 4 (tyvärr PS4 exklusivt) så skapas det av någon anledning en enorm hype hos mig, jag blir jätte taggad för att spela detta och förmodligen handlar det om att vi får spela som Spider-man, vi får alltså spela en superhjälte som följt med en genom barndomen.

Man kastas inte helt oväntat rakt in i action i spelet där det som vanligt inte alltid går som planerat men vi får en liten genomgång av vad vi har att vänta oss av spelet, hur striderna kommer att vara, känslan när vi ska svinga oss bland skyskraporna m.m.

När jag såg ganska snabbt att man kan byta ut sin dräkt till flera andra, där varje dräkt har sina förmågor blev jag genast lite halvbitter, det är just detta som jag inte vill för det bli krångligt, det gör det svårt att hitta det man behöver eller tycker om och helt enkelt blir Spider-man nästan lite mer RPG. Men jag insåg väldigt snabbt vad fel jag hade, det finns inga måsten här, man kan spela precis hur man vill med vilken dräkt man vill. Jag körde på den dräkten som jag tyckte var antingen mest anpassad för just det uppdraget eller helt enkelt den som fick en att le lite extra, ni kommer ganska snabbt själva inse vad för dräkter det finns att välja bland. För att få dessa dräkter måste man uppnå vissa mål i spelet, relativt lätta mål så man behöver inte oroa sig.

Inte helt oväntat eftersom vi har hela New York att röra oss på så finns det en hel del sidouppdrag, det finns tillfälliga uppdrag där t.ex en bank rånas eller liknande och sen finns det som mini-missions för olika karaktärer i spelet som kan handla allt från att bekämpa brott till att hjälpa Harry med att få fram olika tester i forskningssyfte. Det finns bra många timmar att spendera i Spider-man med olika uppdrag och det blir fler ju längre in i spelet man kommer, vi kan avslöja redan nu att längre fram i spelet kommer en ”brytpunkt” där ett och annat kommer att hända med New York vilket gör att ännu fler uppdraget dyker upp, men ta tiden för man kommer behöva XP man kan få för sin level.

Det som var bland mina favoriter när det kommer till underhållning i spelet förutom att svinga sig runt bland skyskraporna var utan tvekan striderna, striderna i Spider-man handlar inte enbart om att trycka på en och samma knapp utan istället måste man hitta sin kombi för just den fienden med antingen sina ”gadgets” man har eller bara använda sitt spindelnät mer specifikt. Kombos som är lätta att komma in i och tillslut så hittar man enkelt sin spelstil.

Där Spider-man brister lite är fienderna, variationen av fiender är väldigt liten där det ända som kan skilja dom lite är om dom har vapen, sköld eller ett raketgevär. Det finns även olika typer av fiender men deras förmågor och svårighetsgrad är tyvärr ingen skillnad på och striderna blir i slutändan ganska enformigt och man ville egentligen bara ta sig igenom huvudstoryn som är intressant och visar upp flera av Spindelmannens antagonister såsom Kingpin, Mister Negative, Tombstone och många fler mot slutet som vi inte ska avslöja allt för mycket om.

Eftersom Spider-man enligt mig tyvärr bara släpptes på Playstation 4 så finns det egentligen inte mycket som Insomniac behöver tänka på när det kommer till grafik utan man ska helt enkelt skapa ett spel som är anpassat för en konsol och det har dom gjort riktigt bra. Spider-man grafikmässigt är väldigt bra, detaljerat och när vi springer bland gatorna i New York får man verkligen känslan av att man är där, fast i en Spider-man dräkt förstås.

Det som jag dock verkligen gillade och blev överraskad över var röstskådespelarna och detta tine endast på huvudkaraktärerna utan endast så enkelt som fienderna där det inte alltid var engelsktalande och när det väl ändå sedan försökte prata engelska så gjordes detta med en brytning, tydlig brytning som vi känner igen. Såna små detaljer gör att känslan och spelet lyfts på ett helt annat sätt och till en ny nivå.

Det finns så mycket som Insomniac har gjort rätt med Spider-man och jag kände ärligt talat inte en sekund att jag hade tråkigt, storyn var väldigt drivande och man ville bara ha mer och mer. Sidouppdragen även dom stundvis väldigt intressanta där variationen hur man som en superhjälte skulle hjälpa staden samt hur befolkningen antingen älskade eller hatade spider-man.

Insomniac visar upp sina muskler denna gången och vi hoppas verkligen att vi får se mer vad studion kan göra med våra superhjältar, kanske inte just med Spider-man då jag tycker det ska vara ett kapitel för sig och att dom ska ge sig på något nytt, men Spider-man hamnade helt plötsligt väldigt varmt om hjärtat hos mig och för första gången är jag lite extra sugen på New Game+.

[wp-review id=”31408″]