RAD är något helt nytt för utvecklarna men vi hittar några kännetecken som inte är negativt, tvärtom och RAD sticker ut i mängden på sitt sätt.
Utvecklarna bakom RAD är Double Fine som är gänget som bland annat ligger bakom Broken Age, Grim Fandango och kanske ett av titlarna som många känner igen Brütal Legend som släpptes för 10 år sedan.
Men nu lägger jag all fokus på RAD som har varit en titel som hamnat lite bakom allt annat men som jag blev nyfiken på redan efter första trailern, främst för miljön som vi får ta oss an i RAD men även en story som på sitt sätt verkar intressant.
Inte helt oväntat utspelar sig RAD i ett postapokalyptisk värld som vi känner igen från många andra spel men här har två katastrofer skett där ena dränkt större delar av världen i radioaktivt ämne och den andra har i stort sett förstört att som går att förstöra. Fastän att mycket av världen ser helt förstört ut så är världen långt ifrån tomt på fiender och dött, tvärtom. Fullt med olika slags fiender och oftast handlar det om muterade djur som vi redan känner till såsom sniglar, krabbor eller varför inte svampar som kan ställa till det.
Varje bana eller varje värld som man kommer in i har man ett uppdrag och det är att aktivera respirators och dessa måste aktiveras för att vi ska kunna ta oss till bossen för att sedan ta oss vidare, men man behöver inte gå rakt på dessa respirators då det är möjligt att ”farma” lite material som kan behövas såsom kassettband som är valutan i RAD. Man samlar även på sig ”rads” vilket är som XP-poäng där man kan få nya förmågor eller som spelet kallar det för mutationer när mätaren väl är full. Det är nog ingen hemlighet att spelet ska utspela sig nån gång på 80-talet med tanke på att man samlar på sig floppydiskar och kassettband vilket är helt klart betydligt roligare och roligare, speciellt för oss från 80-talet som haft med dessa prylar att göra.
Men det jag älskar mest med RAD och som jag inte kan få nog av är det grafiska, en liten detalj är vart man än springer så lämnar man ett spår efter sig och detta spår är att grönska börjar växa där man går, eftersom allt är dött annars kan man alltså få världen att vakna till liv med lite grönt. Bara en sån detalj gör spelet så vackert och alla färgerna som utvecklarna jobbat med gör det så himla unikt. Alla världar har sån variation och det går även att uppleva dessa världar under olika tider antingen dag eller nattetid. vilket inte gör det enformigt och tråkigt.
Jag valde att spela RAD med en handkontroll men det går lika bra att spela med tangentbord och mus, men handkontroll är att rekommendera främst för att kontrollerna är verkligen tajta vilket näsan är ett måste i ett spel som RAD.
Det finns inte särskilt många dialoger i RAD men vi får istället njuta av musik som är helt ok och det märks tydligt att mycket av inspirationen för musiken kommer från 80-talet, hela spelet är ett stort 80-tals kalas. Tyvärr finns det dock inte allt för många låtar så det kommer att bli väldigt repetitiv musik i spelet.
Men fastän att RAD är väldigt vackert, välpolerat på flera sätt så finns det brister i hur man ska spela det. Det finns till exempel inga checkpoints så dör du i slutet på banan man är på så måste man springa igenom hela vägen och tro mig man dör inte en gång, det kommer hänga gång på gång speciellt om man stöter på en fiende första gången. Det kanske alltså ganska snabbt bli uttjatat att göra saker och ting om och om igen om man inte är försiktig eller gjort rätt från början.
Fördelen att göra om detta är ju att man faktiskt får sina ”rads” för att få nya mutationer men ibland är inte det nog eller så håller helt enkelt inte tålamodet hela vägen.
RAD är inget dåligt spel fastän jag an låta negativ, jag har haft kul och det är ett spel som man snabbt kan starta upp för några timmars underhåll och tidsfördriv. Grafiskt samt mekaniskt finns det inga större brister utan det handlar mer om hur utvecklarna ser på upplägget som inte går hem.
[wp-review id=”37849″]
