Recension: Ni No Kuni: Wrath Of The White Witch

Ni No Kuni bjuder på en saga som trodde man bara kunde drömma om men detta är verklighet och ni vill inte missa detta.

Min första reaktion när jag fick Ni No Kuni var: ”Vad är detta för något B-spel, tecknat?”, men ack vad fel jag hade och fick ta tillbaka alla dom orden.

Man spelar som den lille pojken Oliver som en ganska så vanlig pojke som bor i en lite by tillsammans med sin mamma. Tyvärr är Oliver med om en hemsk familjetragedi som knäcker honom, men räddningen finns nära då han med hjälp av sina tårar väcker ett av sina mjukisdjur till liv som då blir någon typ av ”gubb-fe” som heter Mr.Drippy, Mr.Drippy tar Oliver på en resa han sent kommer glömma och även till en helt ny värld.

 När man ser den nya världen blir verkligen häpnad på hur otroligt vacker miljö. Då och då skiftar man mellan en vacker & ljus värld och i andra stunden får man vara med om grått och tråkigt, något som gör att man vill tillbaka till det gröna och färgglada.

Mr.Drippy en karaktär vi aldrig glömmer.

Målet är som det ibland brukar vara att man ska rädda eller hitta en karaktär som man inte vet allt för mycket om från början men får allt mer information under resans gång. Till sin hjälp får man ett trollstav samt något typ av ”husdjur” eller Familiars som det heter i spelet och gör de mesta smuts jobbet.

Ni No Kuni är ett väldigt mjukt spel som innehåller en hel del sidouppdrag som får speltimmarna att bli betydligt fler än man kanske räknat med i början, något som uppskattades enormt när det gäller dagens spel. När vi menar att spelet är mjukt så är det tecknad grafik men ändå inte, grafiken är något man inte ser allt för ofta och det gör att spelet blir både roligare och betydligt mer avslappnat att spela.

En av nackdelarna var att filmfrekvenserna av någon anledning då och då blir lite hackiga men det är ändå något man kan ordna med hjälp av en mjukvaru uppdatering.

När det gäller ljud och röstskådelesperi så har man gjort musik som i alla fall aldrig jag tidigare har skådat på de positiva. Musiken är passande precis för detta spel och denna värld och det märks ganska snabbt att man har fokuserat en hel del även där, men tyvärr finns det inte allt för stor variation och ofta får man höra samma låt om och om igen. När det gäller rösterna så finns det karaktärer som har helt andra dialekter (inte minst Mr.Drippy) även där något som gör spelet ännu mer speciellt och genomtänkt.

Ni No Kuni är ett väldigt typiskt japanskt rollspel…

Det är inge tvekan om att Ni No Kuni är ett väldigt typiskt japanskt rollspel med många speltimmar och hinder som uppkommer under resans gång. Striderna som man är med om känner vi igen sedan tidigare i Final Fantasy serien där fiender kan uppkomma i stort sett vart som helst och det gäller att längre fram i spelet strida mer taktiskt. Men striderna kan även bli väldigt enformiga och man måste ibland möta samma fiende flera gånger innan man kommer fram till sitt mål, kan alltså lätt bli uttjatat.

Kort och gott kan man säga att Ni No Kuni är svårt att förklara och beskriva hur spelet är utan det är något som ska upplevas och vill man ha ett spel med många många timmar så är Ni No Kuni ett spel att rekommendera.

Omdöme:

Ni No Kuni: Wrath Of The White Witch är utan tvekan ett vackert spel med en helt underbar miljö. Mr.Drippy är utan tvekan en favorit när det gäller karaktärer som gillar att prata och nästintill omöjligt att få tyst på honom. Det tråkiga (enligt mig) är att spelstilen känner vi igen sedan tidigare, bland annat striderna men som tur är så är det grafiken som får den största uppmärksamheten.

Ni No Kuni har ni många många timmar att underhålla er med och gillar ni just de typiska rollspelet vill inte missa detta.