Sedan 2008 har i väntat på en uppföljare och det blir en uppföljare denna gången men ändå inte.

När vi för första gången fick bekräftat att Dice jobbar på ett nytt Mirror’s Edge har det varit ett av spelen vi verkligen sett fram emot och se hur Dice ännu en gång använder sin motor och vilka överraskningar vi har att vänta oss.

Åtta år senare får vi oss en ”uppföljare” eller mer en reboot av Mirror’s Edge där vi ännu en gång spelar som Faith men där hon denna gången är lite mer ”känd” bland sitt folk och har svårt att hålla sig från att gå ut på nya äventyr.

Även denna gången får vi se ett väldigt annorlunda bildspråk eller grafik som passar minst lika bra som för åtta år sedan men är betydligt snyggare, mer detaljer och väldigt mycket större än första spelet. En väldigt stor nyhet denna gången är att man har en öppen värld att röra sig på i staden City of Glass som är en väldigt vacker stad och själva uppdragen får vi själva välja ordningen på om t.ex vill göra olika uppdrag eller om man vill ta sig an en ”challenge” för att få bästa tiden mot andra spelare.

Men den öppna världen är långt ifrån så stor som vi hade hoppats på och det tar inte många timmar innan man egentligen sett allting och största pluset är att uppdragen kan skilja sig till vad man ska göra och hur storyn i dom olika uppdragen sitter ihop och berättas.

Grafik är som sagt unik hos Mirror’s Edge Catalyst och det var även något vi väntat oss att man skulle ta med från första spelet.

När det kommer till just manus i detta spel är dessa väldigt välskrivna och man får en väldigt filmisk känsla i spelet både med manuset men även röstskådespeleriet som får ett stort plus.

Mycket handlar kanske inte helt oväntat om Faith men det blir ingen tråkig historia som handlar om att hämnas utan att hämnas på rätt sätt utan att åka fast eller ställa till det allt för mycket, en väg som kan låta tråkig och utdragen men som är värt de.

Efter varje uppdrag får man poäng, poäng som man sedan använder i uppgradering systemet där man kan lära sig nya hopp, nya slag till att ha mer hälsa samt springa snabbare eller hoppa ”smidigare”, väldigt enkelt system att förstå och kommer snabbt i det men även fyller på alla sina förmågor snabbt.

En annan nyhet om vi inte missminner oss helt är att vi denna gången kan markera på kartan vårt mål och sedan får vi tydligt markerat vilken väg vi skulle kunna ta om man inte väljer att hitta en egen väg som innebär fler uppdrag eller mer erfarenhetspoäng.

Mirror’s Edge Catalyst är ett spel som har lite av allt det goda, bra och snygg grafik med stabil bilduppdatering (PC), underbart manus, toppklass ljud och sedan ett system som alla kan vänja sig vid. Kontrollerna är lika bra om inte bättre denna gången samt att vi får fortsätta på en story som vi så länge väntat på.

Dice visar denna gången att dom kan göra mer spel än bara enorma slagfält med mycket explosioner som vi annars är vana vid hos Battlefield och Battlefront.

Men det finns en enorm brist i detta spelet och det som gör att det nästan blir löjligt lätt ibland och det är fienderna, AI:n helt enkelt som är en ren katastrof. Det var nog längesedan, om någonsin som vi sett en sådan dålig AI och då handlar det inte om särskilt många fiender utan att dom bara är renat av dumma, konstiga beslut och skadar sig själva nästan.

Frågan som många ställer ni är om vi måste vänta ytterligare åtta år för att få oss en uppföljare eller om Dice tillsammans med EA har planer på att hålla Mirror’s Edge vid liv nu vart tredje till fjärde år?

Omdöme

Mirror’s Edge Catalyst är minst lika bra som första Mirror’s Edge om inte kanske lite bättre där vi nu har lite mer möjligheter i spelet och får ta del av en miljö vi annars inte är vana vid men vänjer oss snabbt vid.

Mirror’s Edge Catalyst är helt klart värt att spela och har man inte spelat första så är det inget måste men rekommenderas för att få uppleva början på kanske en längre serie än bara två spel.

Låt oss nu hoppas att vi inte behöver vänta lika många år som vi gjort till Mirror’s Edge Catalyst men att kvalitén är minst lika hög.