Immortals: Fenyx Rising överraskade på flera sätt, men framför allt med sin humor och hur välpolerat det faktiskt är, årets överraskning som många missat.
Ubisoft har inte gett upp den grekiska övärlden och speciellt inte dom antika gudarna som är tillbaka men denna roligare än nånsin, humorn är verkligen på topp i vissa fall.
Denna gången får vi vara med om ett actionäventyr i tredjepersonsperspektiv vilket jag gillar, speciellt med stilen som Immortals: Fenyx Rising faktiskt erbjuder och hur simpelt mycket i spelet är.
Immortals: Fenyx Rising har utvecklats av samma gäng som låg bakom Assassin’s Creed Odyssey vilket inte är så konstigt då att man håller sig kvar till den grekiska mytologin.
Vi får spela som karaktären Fenyx som mer eller mindre är förvirrad och inte alls medveten om vad som händer eller håller på att hända, men det är just det vi ska ta reda på och äventyret börjar snabbt ganska intensivt.
Det tar inte lång tid att komma in i det när det gäller det grafiska och vissa av funktionerna till en början. Striderna är tighta redan från start och det gäller verkligen att hitta sin kombo för varje specifik fiende, något jag gillar och vill se mer utav, utmaningen. Fördelen är dock att man har tre olika vapen ett vanligt, ett lite tyngre i form av yxa eller klubba samt pilbåge för distans.
En annan intressant faktor med Immortals: Fenyx som påminner mycket om annat äventyrsspel som många jämfört med är när vi tar oss till Tartaros-valven och vi har en massa pussel att ta oss igenom, pussel som till en början är löjligt lätta, men tro mig med tiden så kommer ni bli utmanade och det gäller helt enkelt att vara kreativ. Jag älskar pussel och älskar att man har med detta i Immortals: Fenyx Rising, dock kan det bli lite uttjatat och när man kommer till ett pussel som man inte kan klara av för att man inte har vissa förmågor skapar lite, lite frustation inom en.
Fienderna är tyvärr ganska så enformiga, dom återanvänds men blir lite starkare bara längre fram. Jag vill se en större kombination, vill få mig en och annan överraskning med fienderna där dom kanske har en svag punkt eller liknande. Nu är det egentligen bara att mata på med slag tills dess att fienden är besegrad.
Kartan i Immortals: Fenyx Rising är enorm, det finns enorma ytor att utforska och som tur är finns det mekaniker vi känner igen från Assassin’s Creed och där ifrån kan vi sedan med sin ”supersyn” utforska området för hemligheter, grottor, kistor m.m. Allt för att utforska och ge världen den tid det faktiskt förtjänar.
Grafiskt är Immortals: Fenyx Rising väldigt mysigt, jag gillar denna stilen och det ger en helt annan karaktär till spelet. Det flyter på riktigt bra och under dom timmarna jag spelade Immortals: Fenyx Rising så var jag inte med om en enda bugg i spelet, ovanligt för Ubisoft men samtidigt har dom kanske lärt sig av sina misstag.
Dialogerna och rösterna är också något som passar perfekt in i Immortals: Fenyx Rising, jag trodde först att detta var ett seriöst spel med seriösa dialoger, men märkte ganska snabbt att det är humor som ligger i fokus och med allt rätt, det behövs. Storyn i spelet är såpass intressant och rolig att man vill fortsätta, man vill se hur allt detta kommer att sluta och finns det verkligen ett lyckligt slut i Immortals: Fenyx Rising?
Äntligen fick vi ett helt nytt spel från Immortals: Fenyx Rising istället för någon uppföljare och denna gången blev det nästan en fullträff för mig. Spelet kan bitvis kännas lite enformigt, enformiga strider och enformiga vapen. Jag får känslan av att utvecklarna ville göra så mycket mer med Immortals: Fenyx Rising men att tiden inte räckte till, kanske kan DLC lägga till sådant som vi inte fick i grundspelet, men jag hoppas verkligen vi får se mer utav Immortals: Fenyx Rising framöver, en uppföljare måste det bara bli.
Medans vi väntar på att få mer Zelda från Nintendo så gör Immortals: Fenyx Rising ett bra jobb med att stilla hungern, vi har en liknande värld att ta del av denna gången fast från Ubisoft.
