Call of Duty: Infinite Warfare, tja det namnet har väl varit svårt att missa den senaste tiden då marknadsföringen av spelet har varit på topp, men hur bra är spelet då?
Varje år får vi ta del av ett nytt Call of Duty men i år får dom sig två värdiga utmanare som Battlefield 1 och Titanfall 2 som båda släpptes innan och lyckats riktigt bra.
Call of Duty: Infinite Warfare utspelar sig precis som dem andra senaste Call of Duty in i framtiden där vi denna gången har stort fokus på rymden och olika planeter som vi människor bosatt oss på för olika anledningar.
Men precis som vanligt så finns det andra eller rebeller som vill förstöra detta och ”ta över världen” som vi känner till det som bäst, men denna gången inte bara att ta över världen utan egentligen hela vårt solsystem tillsammans med att förinta allt det militära, som vi i spelet jobbar för.
I kampanjen spelar vi denna gången som huvudkaraktären Captain Nick Reyes som får vara med om en hel del och känslorna som vi får vara med om från början till slut är något som vi annars inte är vana att se i ett Call of Duty-spel. Eftersom man längre in i spelet måste ta flera jobbiga beslut men ändå vilja göra allt i sin makt för att ens besättning ska överleva men som inte alltid är möjligt tyvärr.
Vi får börja hela kampanjen ganska så direkt in-action och vi är då i rymden och detta är nog inte helt omöjligt att utvecklarna valt att göra detta för att bevisa var vi kommer få spela kampanjen och multiplayer större delen av spelet. Rymden är det inge fel på men vi vill ha något annat, något nytt och något som inte alltid är i framtiden utan kanske nutid om inte dåtid.
I besättningen hittar vi även en robot som hjälper en från början egentligen och det är nog ärligt talat första gången som jag får vara med om att en robot är såpass känslomässig som den är i Call of Duty: Infinite Warfare fastän det kanske inte riktigt är meningen eller har som syfte, men det skapas ett band med denna robot/soldat vilket gör att flera beslut man måste ta blir allt svårare.
Storyn känner vi kanske igen även i Call of Duty: Infinite Warfare men när det kommer till känslor och konversationerna som Reyes har med sin besättning och vänner gör att det är nog första gången som vi även får vara med om känslor fastän det är ett hemskt krig och man måste hålla ställningen.
För första gången också så får vi ta del av sidouppdrag i Call of Duty som vi faktiskt måste hylla med en ganska så stor variation i spelet, men precis som alla andra sidouppdrag i andra spel så är dessa inga måsten och påverkar egentligen inte storyn i sig förutom att det kan göra det lättare genom att man får uppgraderingar till vapen, skepp samt perks i kampanjläget.
Det märks tydligt att utvecklarna jobbat med att hitta en balans mellan nutid och det futuristiska som finns i spelet, det låter ärligt talat lättare än vad det är men balansen är OK, problemet är att den futuristiska tar över vid denna balansering och är just det som gör att Call of Duty inte är ”som det var förr”.
Men som vanligt så handlar Call of Duty nästan helg och hållet om multiplayer och denna gången kan vi säg att vi har en multiplayer som är OK men alldeles för lite nytt. Att modifiera våra vapen, perks m.m. finns fortfarande och som vanligt så är detta inge nytt utan samma gamla visa som vi sett hos Call of Duty i flera år nu.
Det som egentligen endast skiljer sig från föregångarna är kartorna som denna gången har mer fokus på rymden samt att vapnen skiljer sig lite men är fortfarande under samma klass och samma motstånd. Det finns några få nya spellägen som vi inte lagt särskilt mycket energi på eftersom hela mekaniken bakom multiplayer inte skiljer sig särskilt mycket från tidigare Call of Duty vilket gör att vi tröttnar lika snabbt som tidigare.
Den senaste tiden hos Call of Duty så har vi inte endast fått ta del av en kampanj och onlineläge utan nu även ett Zombieläge som vi provat på och ärligt talat älskar denna gången.
Zombies in Spaceland
Zombieläget i Call of Duty: Infinite Warfare utspelas i en film kallad ”Zombies in spaceland” som ser ut att vara under 80-talet. Vi får vara med om en massa neonfärger, massa roliga repliker och som vanligt en massa zombieslakt som gäller att överleva så länge som möjligt. Hela spelmekaniken bakom Zombieläget skiljer sig inte särskilt mycket från tidigare spel där vi för varje zombie får en liten summa pengar för att köpa nya vapen och låsa upp sin olika vägar att ta sig igenom.
Zombieläget är utan tvekan all humor som vi vill ha i ett Call of Duty med karaktärer som inte har nånting att göra med kampanjen och ärligt talat känns det nästan som att Zombies in spaceland är ett spel för sig och skulle till och med kunna vara.
Det känns som att Call of Duty hypas upp något enormt veckor ibland månader innan lanseringen men när det väl gäller sen glöms det bort snabbare än någonsin och vi väntar håller tummarna för att nästa Call of Duty ska bli det vi söker eller det vi längtat efter så länge, exakt vad det är vet vi inte nu, vi får hoppas att utvecklarna vet detta.
Grafiken i Call of Duty: Infinite Warfare har äntligen fått sig ett lyft, inge enormt sådant men det har fått betydligt fler detaljer och det märks att utvecklarna lagt ner mycket energi på ljus och miljöer som skiljer sig enormt beroende på vilken planet eller komet man landar på. Manus och konversationer i spelet är äntligen bra och av hög kvalitet, detta är nog första gången på länge som man blir lite rörd av att spela Call of Duty och detta allt från att vara med om död till att ta beslut man annars inte hade gjort.
Det är inte första gången vi får se kända ansikten i ett Call of Duty och Inifnite Warfare är inget undantag, vi får bland annat se Game of thrones-stjärnan Kit Harington, UFC-stjärnan Conor McGregor, David Hasselhoff, Seth Green samt många andra,
Omdöme
Call of Duty: Infinite Warfare är egentligen bara ännu ett spel i samlingen där vi inte får vara med om särskilt mycket nytt förutom en kampanj som denna gången rör om lite bland känslorna, men inte mer än så.
När det gäller dem senaste Call of duty så får man känslan, ”been there, done that”. Vi hoppas att Activision kan få lite nytänk med nästa Call of Duty för annars kan intresset för spelserien försvinna snabbare än någonsin.
