Heavy Rain skaparna är tillbaka och frågan många ställde sig är om man kunde göra ett spel mycket bättre än Heavy rain gällande storyn? Tydligen så kunde man det…
David Cage är mannen bakom dessa otroliga berättelser är nu tillbaka i Beyond: Two Souls och när man trodde att det inte kunde bli bättre visade Cage upp något som inte många andra lyckats med eller man tidigare trott någon kunnat åstadkomma. Precis som i Heavy Rain så känns Beyond: Two Souls från början mer som en film som man själv kan påverka storyn än att det är fullt med action och en story som man egentligen inte bryr sig om särskilt mycket utan vill istället få nya vapen, nya fordon osv.
Denna gången har vi en flicka/kvinna som huvudkaraktär vid namn Jodie Holmes som sedan sin födelse har med sin ”osynlig vän” vid namn Aiden som ibland är lite mer än en kompis utan även ett skydd samt hjälpande hand. Aiden är i själva verket något typ av andeväsende som Jodie kan styra och ställa över. Med hjälp av Aiden kan man åstadkomma men även beskydda sig då man kan ta sig igenom väggar, flytta på allt som är i ens väg, men det finns även en del nackdelar.
Vi får till en början följa Jodies uppväxt från ca åtta års ålder till 23 år, men tyvärr valde man att hoppa mellan olika moment och händerlser i hennes liv som ibland kan blir förvirrande och riktigt jobbigt istället för att gå från ung till gammal. Nathan Dawkins är en annan viktig karaktär i spelet som är en forskare och blir Jodies surrogatpappa mer eller mindre då han vill ta reda på mer av Aiden som Jodie pratar så mycket om. Nathan och Jodie kommer varandra väldigt nära fastän Nathan som forskare utför en del experiment på Jodie och den lilla flickan då egentligen inte har något val då hon känner att det bara är Nathan som tror på henne.
Då Aiden tar mycket plats i spelet kan man självklart även spela som han och allt för hjälpa Jodie såsom att öppna dörrar, välta saker och ting eller varför inte strypa en soldat som beskjuter stackars lilla Jodie? Man får inte ut många ord från Aiden så det är med olika ”händelser” som han istället visar sina känslor.
Jag vill inte avslöja allt för mycket på handlingen då den är innehållsrik där många pusselbitar måste hamna på sin plats och för att nå just dessa bitar så måste man spela igenom olika delar, något som vi inte ska gå allt för djupt in på mer än att detta är ett spel och story ni vill vara med om.
Under spelets gång så blir en del tempo växlingar då det ibland kan bli riktigt segt och långsamt med långa dialoger, men där man helt plötsligt kan hamna i tuffa situationer som kräver en hel del av Jodie och man ska vara snabb med att trycka in rätt knapp då större delen av spelet handla om quick time-moment samt att styra dom analoga spakarna åt rätt riktning.
Jag är inte särskilt förtjust i quick time-momenten men då man inte har mycket till val så gör storyn att man vill fortsätta och man får bita ihop dom timmarna Beyond: Two souls erbjuder.
När det gäller grafik och detaljer i spelet så har man tänkt på mycket, nästintill det mesta. Först och främst är ansiktsanimationerna bland det mest detaljerade man någonsin sett hos ett spel till konsol. Heavy Rain var bra på sin tid men det kändes fortfarande för stelt och hur karaktärerna rörde sig förstörde en hel del, men denna gången har utvecklarna tänkt till och lärt sig av sina misstag. Det är så detaljerat många moment i spelet att man ibland får tvekan om ett spel kan bli så mycket bättre på PS3, samt hur bra kan det då egentligen bli i nästa generation konsoler?
Miljöerna i spelet är både många och väldigt detaljerade med både ljud och grafik. Man kan gå från ett träningsläger med hinderbana till att befinna sig som ”hemlös” på gatan och inte alls längre som soldat som man kanske spelade som för bara några minuter sedan tidigare.
Rösterna i spelet är av världsklass även denna gången men för dom som har lite mer koll kan även se att karaktärerna Jodie och Nathan känner man igen sedan tidigare då det är Ellan Page som Jodie och Willem Dafoe som Nathan Drake, något som man ser ganska snabbt om man sett filmer med dessa två skådespelare. Även musiken är precis som i Heavy Rain något Quantic Dream spenderat en hel del pengar på då dom precis som jag tycker detta är en viktig del i spelen och gör att helheten i spelet blir drastiskt mycket bättre.
Men sen finns det en del som Quantic Dreams varken valt att med i Heavy Rain eller Beyond: Two Souls och det är att spelen är väldigt linjära då storyn bestämmer väldigt mycket över spelet. Det finns vissa brister även i manuset som vi tycker dom borde sett i ett tidigt skede då kravet på ett bra manus ökar drastiskt då fler och fler spel får spel med både bra story och bra manus, ett väldigt bra exempel är The Last of Us.
Men det är mycket från person till person också hur man tycker ett spel ska vara då många tycker det är lättare samt skönare med ett linjärt spel med en riktigt bra story. Men det som gör spelet ovanligt helt klart är att vi har inte allt för många liknande spel att välja mellan som vi med t.ex FPS spel då de flesta mer eller mindre är ganska så lika fast med mer realism och tuffare tag.
Beyond: Two Souls är ett spel i mängden som har lyckats riktigt bra och det som får mig att öppna ögonen ännu mer för Quantic Dreams är att man har lärt sig av dom största misstag i Heavy Rain och förbättrat dessa i Two souls, förutom manuset som dom fortfarande skulle behöva slipa på.
Omdöme:
Det är nästan egentligen inge tvekan om att Beyond: Two Souls får Teknikhypes Bättre-stämpel först och främst för en väl berättad och väl detaljerad story som får en svårt att släppa spelet, precis som det ska vara. Att man lyckats få med Ellen Page och Williem Dafoe kanske inte är ”so big deal” för många men en detalj som jag tycker är värt och uppmärksamma som även visar att kända skådespelare kanske börjat öppna ögonen för spel-världen. Ett annat stor plus är att man för ovanlighetens skull spelar en kvinnlig karaktär vilket senaste tiden (The Last of Us, Remember Me) kanske börjar bli allt vanligare men än så länge lika vanligt som de manliga.
Att det inte blir bäst är just att manuset kunde varit bättre på många delar samt att kontroller att i stort sett bara ha quick-time gör det ganska stelt i långa loppet. Quantic Dreams fortsätter att göra det dom gör bäst och har nu bevisat att man vill göra bättre ifrån sig och förbättrar sig för varje gång.
Ska bli intressant vad Quantic Dreams tillsammans med David Cage kan ta fram till next gen…
