Det är dags att spela som lönnmördare och denna gången är det verkligen lönnmördare i fokus men på en mindre karta i självaste Baghdad.
2023 blir ett av åren som vi faktiskt får ett nytt Assassin’s Creed och denna gången får vi se en redan känd karaktär på nytt, hans bakgrund och hans uppväxt.
I Assassins Creed Mirage spelar vi som Basim Ibn Ishaq, han är till en början en ficktjuv men som väldigt snabbt i spelet är med om något riktigt hemskt och detta får Basim att byta ut sitt liv från ficktjuv till vad vi känner som Assassin’s men i spelets värld The Hidden Ones.
Vet inte om man kan kalla The Hidden Ones en sekt, men det är ett hemligt sällskap som gör allt för att ta sig ur all korruption och allt som dom högst uppsatta i Baghdad försöker med. Det som är lite unikt i Assassins Creed Mirage är att vi börjar som en ficktjuv men blir sedan en lärling (Padawan inom Star Wars-världen) för att jobba oss uppåt beroende på vilka uppdrag vi tar oss an, men det jag gillar är att storyn i Assassin’s Creed Mirage är väldigt djup och inbakad i Basim som karaktär.
Basim som karaktär är verkligen klockren, det är en karaktär som man skapar en relation med, en person som hade en väldigt liten roll i Assassin’s Creed Valhalla har fått sig ett helt eget spel som visar hans bakgrund och hur han hamnade där han hamna.
Jag ska inte gå in för mycket på djupet i storyn för spelet då det är en väldigt stor del av det, men det är en intressant och ganska så välskriven story denna gången där man vet vad målet är, men inte helt oväntat så är det alltid något i vägen för en vilket gör att målet känns stundvis långt borta och man vill bara fortsätta jobba sig framåt.
Något som Ubisoft har hyllats för med Assassin’s Creed Mirage är att dom tagit tillbaka spelet till dess grunder och där allting börja, det är betydligt större fokus på just att vara lönnmördare denna gången än bara en massa action. Action-delen finns självklart fortfarande där, men det är inte spelets starka sida utan det är just smygandet och att vara en Assassin i högsta hug.
Ett litet problem som jag haft med bland annat Assassin’s Creed Valhalla och Odyssey är att dom spelet har varit så (enligt mig) onödigt stora, kartorna är enorma vilket gör att det blir mycket dötid med transportering och många repetitiva uppdrag. I Assassins Creed Mirage så har man skalat ner spelet rejält vilket jag faktiskt ser som ett stort plus. Vi befinner oss i Baghdad och lite utanför denna stora stad, det gömmer sig mycket hemliga rum, gångar m.m. som alla har sin historia och man vill bara utforska mer av staden.
Ubisoft har dessutom förenklat när det kommer till RPG-delen i form av vapen, utrustning, mount och all däromkring, jag har ärligt talat använt mig av samma vapen från början till slut, maxat uppgraderingen och sedan inte sett behovet att byta vapen vilket vissa kan se som ett minus men som jag ser som ett plus då jag kan lägga mer fokus på spelet och storyn.
Men allt är inte bra med Assassin’s Creed Mirage, det finns en riktigt bra grund, man har skalat ner spelet rätt så rejält, men det som Assassins Creed Mirage brister extremt mycket på är det grafiska, det märks verkligen att detta är ett spel som ska rulla på äldre konsol (PS4 och Xbox One) så Ubisoft har fått snåla på grafiken vilket märks. Miljöerna i sig är fortfarande lika detaljerade som tidigare Assassins Creed-spel, men karaktärerna är allt annat är moderna och det ser ut som ett gammalt spel.
Musiken i Assassin’s Creed Mirage är helt klart magiskt och passar in perfekt, just musik har varit en start faktor i Assassin’s Creed-spelen och så även denna gången, stort plus. Dialogerna är ok, jag testade att köra spelet med engelska dialoger vilket funkar, men vissa personer har verkligen fel röster samt att manuset i huvudstoryn är bra, men sidouppdragen brister det rejält, känns nästan påtvingat.
Ubisoft är ju annars kända för att skapa ganska så buggiga spel, jag ska inte säga att Assassin’s Creed Mirage är helt buggfritt, men det är helt klart spelbart. Det största problemet som jag var med om och kanske mest störande problemet var att klättringen som är en stor del av spelet. Man kan inte hoppa fritt utan Basim kan endast hoppa när man närmar sig en vägg, träd eller vad det nu är man ska klättra upp eller hoppa ifrån. Detta går kanske inte alltid som man vill och kan vara ett problem speciellt om man ska smyga sig på fienden från olika höjder.
Annars tycker jag att Ubisoft har varit duktiga på att rensa bland buggar och det går att spela igenom hela Assassin’s Creed Mirage utan några som helst problem, vissa buggar är lite roliga som man sniffar år men som inte påverkar ens spelande i helhet.
Jag tror den största faktorn till att jag faktiskt uppskattar Assassin’s Creed Mirage och gillar det är spelet storlek, genom att få en lagom stor spelvärld att röra sig på och en lagom lång speltid så känner jag att jag äntligen har gått i mål med ett Assassins Creed Mirage, något jag inte gjort på flera år då dom varit för stora och för tidskrävande.
Jag har kul med Assassin’s Creed Mirage, framförallt vill jag veta vart storyn med Basim och gänget tar vägen och om vi får en cliffhanger till slut eller om vi får ett värdigt slut för Basim och The Hidden Ones. Ubisoft har verkligen tjänat på att skala ner spelet, något som jag hoppas dom tar lärdom av i sina kommande Assassin’s Creed-spel, för det blir betydligt mycket mer Assassin’s Creed framöver.
