Årets stora spelmässa E3 har hållits i Los Angeles under veckan. Vi sammanfattar mässan med ett ord, grafikhets.
På årets E3 fick vi se en mängd nya spel i alla möjliga genres. Men större delen av spelen har något gemensamt, grafik ligger i fokus överallt. Grafiken tar över spel allt mer på grund av tre punkter, Det säljer, det är konkret i trailers och det tar spelandet till en ny nivå… Eller? I dessa tre punkter hittar jag en sak som egentligen stämmer och det är att grafik är konkret. En speltrailer visar i snitt upp två till tre minuter spelfilm inlindat i text och loggor. Under dessa två till tre minuter utvecklare har på sig att visa upp sitt spel så finns det egentligen bara en sak som kan lyftas fram, denna enda sak är grafik. Det är omöjligt att få in någon form av spelkvalité eller story i 2-3 minuter ihopklippt material från ett spel som ger 40 – 50 timmar speltid. Därför väljer utvecklare att lyfta fram episka miljöer och en grafik som ingen tidigare skådat.
Dessa trailers utgör en stor del av den grafikhets som råder i dagens spelkultur. Naturligtvis är det fantastiskt med fotorealistisk grafik och fysik som får dig att tappa hakan. Men hur viktigt är detta för spelupplevelsen efter fem timmars spelande? Jag minns när jag för första gången drog igång mitt Xbox 360 på en HDtv. Jag gapade och blev häpen över den fantastiska grafiken. Idag är de första spelen till 360 katastrof rent grafiskt och de stora spelen som var fantastiska då är bortglömda. Likadant kommer jag gapa när jag för första gången får testa PS4 eller Xbox One. Men hur länge är grafiken lockande? Grafik har en bästföre-tid på cirka två till tre år, i bästa fall fyra till fem år. Ett riktigt bra spel har inte ett bästföre-datum, det är tidlöst och kommer alltid vara en fantastisk upplevelse.
Jag tycker själv det är roligt att spel som Zelda Ocarina of time och Castlevania Symphony of the night kan klassas som världens bästa spel i en verklighet där utvecklare och media visar upp grafik som den viktigaste försäljningspunkten. Reggie Fils-Aime, president för Nintendo i USA, berättade lite om hur Nintendo ser på begagnatmarknaden Där säger Reggie bland annat:
So we see that the trade-in frequency on Nintendo content is much less than the industry average – much, much less.
Detta trots att spelen Reggie pratar om handlar om, till största del, Wii spel som grafiskt ligger långt efter ens Xbox 360 och PS3 grafik.
Shigeru Miyamoto ligger bakom spel som Super Mario Bros, The Legend of Zelda och Donkey Kong. Han har även jobbat med 100-tals speltitlar. I ett uttalande kring ämnet säger Miyamoto följande:
Just make games that people won’t want to sell.
Om vi ska jämföra detta lite med en annan marknad som vi älskar här på TeknikHype, mobilmarknaden.
Exempel ett, marknadsföring:
Som jag tidigare skrev så är grafiken en viktig part i hypen över ett spel då det är det mest konkreta utvecklare kan visa upp. Lägger vi då över detta på den mobila marknaden så är det enklast att jämföra med batteri. Under flera år så har konsumenter klagat på att batteriet är för dåligt i deras mobiler. ”Det håller knappt en dag” säger folk. Det beror på att en av de största marknadsföringspunkterna, när det kommer till mobiler, är att den ska vara så platt som möjligt. Tillverkare skryter om hur tunna deras senaste flaggskepp är, det är för att den ”vanliga” konsumenten har mycket lättare att förstå sig på en vanlig måttstock som kallas mm (millimeter), men har betydligt svårare att läsa av värdet i mAh (milliampere). Att sätta upp en skylt med sin mobil och värdet 7,3mm tunn utanför en mobilbutik säger betydligt mer än en skylt med texten ”3000 mAh batteri”. Det blir för invecklat och tekniskt. Därav går tjockleken före batteritiden trots att de flesta konsumenter vill det andra alternativet.
Exempel två, teknisk utveckling:
Ett spel är så mycket mer än prestanda på en konsol och pixlar i höjd. ett spel har en känsla och en berättelse. Hur ett spel är utvecklat och vilka tekniker man använder i utvecklingen spelar väldigt stor roll i hur det blir i slutändan, spel är tidlösa precis som filmer och böcker. Mobiler däremot utvecklas hela tiden och har ingen historia. Där är rå specifikation och numer mjukvara det viktiga. Det är inte många som, på riktigt, saknar sin gamla Nokia 3310 förutom en klunga hantverkare som är trötta på glasskärmar.
Så att utveckla hårdvara till en mobil är mer eller mindre alltid win, win. Men det behöver verkligen inte betyda win, win för spelmarknaden.
Med denna krönika vill jag inte säga att nya spel är dåliga och borde vara ogjorda. Det finns så mycket mer än grafik i spel och jag tycker det är väldigt synd att utvecklare och konsumenter utesluter konsoler som Wii U bara på grund av vilka specifikationer det står på pappret. Nu har i och för sig just Wii U en del brister i spelutbud. Men det hänger ihop med hela temat för denna krönika. Utvecklare och media pumpar ut grafik, folk ”väljer” grafik, Wii U klarar inte samma grafik som PS4 och Xbox One =Wii U tolkas som en dålig konsol. En dålig konsol får brister i spelutbud på grund av att utvecklare inte vågar satsa på den samt att de kan inte ha den grafik de vill.
För grafik… är ju det som säljer…
Denna krönika kan framstå som ett kärleksbrev till Nintendo, så är inte fallet. Det är bara så att Nintendo är det ända stora företag inom spelindustrin som inte bryr sig om grafik. Därmed är det ett väldigt lätt exempel. Vi kan naturligtvis blanda in alla independentspel som kommer fram mer och mer. Även där har grafik en mindre viktig faktor, men spelen säljer som smör. Jag säger heller inte att spel med ruskigt bra grafik inte är bra, men det är inte grafiken som gör spelet bra då, för då skulle alla spel på marknaden vara bra i dagsläget.
[…] Grafikhets 3.0 […]