Vem vill egentligen sköta jobbet på FRA för att strukturera upp all data som samlas in om Svenska folket?
På FRA och NSA finns de ondskefulla människorna, det är vi alla överens om. De som jobbar där får smyga dit, de går säkert i hemliga tunnlar innan de kommer fram till sina arbetsplatser där de leds av en chef som med all säkerhet lär dyka upp som en bad guy i någon kommande batmanfilm. Där sitter de och smider planer om hur de ska kartlägga oss in i minsta detalj. Introduktionskursen för jobbet går ut enbart på lära sig skratta som en psykopat och när den kursen är genomförd så får man sin vita katt. De programmerarna som sitter och skriver alla nödvändiga program är samvetslösa och ondskefulla.
Jag är personligen emot datalagringsdirektivet och all annan form av övervakning, men när jag blev tillfrågad om jag ville skriva en implementation av detta för ett företag så tänkte jag max en sekund innan jag svarade: Hell yeah! Det var nu jag skulle ta alla specar och släppa på TPB, det var nu jag skulle fixa ett system som knappt fungerade, eller? Nope, jag hade under den sekunden kommit fram till en sak, satan, detta är en utmaning jag verkligen vill göra! Jag insåg att det handlar om absurda mängder information som ska struktureras och göras sökbar. Jag såg fram emot att få sätta upp säkerheten kring ett sånt här system. Jag visste att jag nu hjälpte de ondskefulla makterna med sina grandiosa övervakningsplaner, men det sket jag i, jag ville se om jag kunde få ett sånt här system att fungera. Detta var en utmaning som jag ville lösa.
Löste det gjorde jag, känner heller inte någon ånger över det.
I ett annat projekt satt jag och en analytiker och spånade på lite roliga ideér och insåg att vi hade rätt mycket intressant information i en databas (inte datalagringsdirektivet nu då) och spånade på vad man kunde göra med all denna information. Vi satt och testade runt en massa med datan och kom fram till rätt intressanta lösningar. Sen kom vi till en punkt där det tog stopp i vår relationsdatabas, så vi lärde oss grafdatabaser och fortsatte experimentera i de. Där kunde vi skapa väldigt intressanta kopplingar mellan kunderna i databasen. Detta tankeexperimentet används nu i produktion. Dåligt samvete? Nej, vi lyckades lösa något vi inte trodde vi skulle kunna göra.
Överallt finns människor som mig, som älskar att lösa problem, hitta nya sätt göra saker, förstå samband mellan orelaterad data och programmeringsmässigt visa dessa samband. På NSA finns det programmerare med samma inställning, som skapar program och lösningar som möjliggör att hantera verkligen absurda mängder information på ett effektivt sätt. Jag skulle inte tveka om att få jobba med såna uppgifter.
Vi är tekniker och problemlösare, det är dessa utmaningar som verkligen driver oss, att pressa vår egen gräns och gränsen för vad man tror är möjligt.
Sen ovanför oss finns det folk som inte alltid drivs av samma orsaker tyvärr…
